Vi närmar oss valet till Europaparlamentet. Kanske är det viktigaste Europaparlamentsvalet sedan Sverige blev medlemmar 1995. Vårt medlemskap har varit omdiskuterat och ifrågasatt. Den senaste tiden har dock en intressant svängning skett, varken Sverigedemokraterna eller Vänsterpartiet förespråkar längre att Sverige ska lämna EU.
Debatten om Sveriges medlemskap i EU har ofta präglats av populism, protektionism och ren okunskap. En bidragande orsak till det är att våra kunskaper om Europas historia dess betydelse och var vi själva finns i allt detta dessvärre är begränsad.
I våras besökte jag Europeiska historiens hus i Bryssel. Ett storslaget museum som väl beskriver Europas historia med kolonialism, krig, fattigdom, industrialism, ekonomisk och politisk utveckling. Det starkaste är nazismen och kommunismens illdåd och dess konsekvenser och betydelse för den europeiska kontinenten.
Europas folk har fått betala ett ohyggligt pris genom två världskrig, inbördeskrig, förintelsen, och totalitära styren i ett flertal länder. Museibesökarna får insikter i hur viktigt det är att värna demokrati, mänskliga rättigheter och ett fredligt Europa. EU är i grunden ett fredsprojekt.
EU gör skillnad och påverkar vår vardag genom lagar och förordningar. Samarbetet har stor betydelse för klimatet, forskning, fria rörligheten av varor och tjänster. EU sluter handelsavtal som skapar tillväxt och miljontals arbetstillfällen med mera. Allt detta tas för givet utan större reflektion av beslutsfattare eller allmänhet. Framgången med en gemensam avgift på samtalstrafik för mobiltelefoni i EU får inte heller den uppmärksamhet den förtjänar.
Brexit och Storbritanniens förestående utträde ur EU har dock fått fler att tänka till både i Sverige och övriga Europa. Vi vet inte exakt hur allting kommer falla ut, men tveklöst kommer det få konsekvenser även för oss i Sverige.
Fokus i det kommande valet ligger på de extrema och högernationalistiska krafterna. Det är kanske logiskt. Men samtidigt skymmer det huvudfrågorna i EU-samarbetet.
Sverige har varit medlem i EU i över 20 år. Etablerade politiska partier i Sverige har inte vårdat medlemskapet i unionen och dess betydelse för inrikespolitiken. EU-samarbetet är inte primärt utrikespolitik utan faktiskt inrikespolitik.
Den centrala frågan blir då - vad vill Sverige med EU? Den utgångspunkten saknas i debatten. Sverige har länge kunnat gömma sig oavsett regering bakom Storbritannien som i praktiken fört vår kritiska och ibland ensidiga talan mot delar av EU-samarbetet. Den hållning är inte hållbar och lär knappast fungera när Storbritannien lämnar EU.
Vi har haft våra duster om medlemskapet och hur mycket EU ska få bestämma. Men det räcker inte om Sverige ska vara en konstruktiv och progressiv kraft som vill utveckla den europeiska unionen. Detta behövs mer än någonsin med tanke på att vi lever i en tid med Trump och Putin som vill försvaga EU.
Stödet för EU ökar, vilket inger hopp. Förhoppningsvis kommer det märkas när medborgarna röstar i valet. Varje röst är viktig och en pusselbit i det europeiska demokratiarbetet. Samtidigt behöver vi ställa krav på ett tydligt politiskt ledarskap från alla partier och en vision vad vi egentligen vill med medlemskapet i EU. Det behövs - såväl före som efter valet.