Åtvidabergs kommunalråd Thomas Lidberg (S) satt i bilen när han i början av veckan nåddes av nyheten – invånarantalet i Åtvidaberg har det senaste halvåret minskat mest i länet. Han verkar ha blivit besviken, av rapporteringen att döma. Och det är inte så konstigt.
Invånarantalet framträder som det enskilt viktigaste måttet för en kommun. Fler invånare är en framgång, färre är ett nederlag. I stort sett alla visioner som tas fram går ut på att befolkningen ska växa.
Varför är det då så? Varför är inte andra mått lika viktiga – likt nyföretagande och antal arbetsplatser på orten? Det korta svaret är pengar.
Antalet invånare avgör i stort hur mycket pengar som trillar in i kommunens kassa. Hur stor pengen från kommunalskatten blir årligen avgörs av hur många som är folkbokförda i kommunen och vilken beskattningsbar inkomst de har. Även statliga bidrag och utjämningssystem tar hänsyn till befolkningsantalet.
Sedan är det klart att myntet har två sidor. Fler invånare brukar även innebära ökade kostnader för en kommun.
Poängen är dock att vi har ett skattesystem där antal folkbokförda blir allt för kommunen. Systemet sporrar kommunerna att i första hand få människor att bosätta sig på orten, i andra hand att jobba där. Därmed blir det ett överdrivet fokus på att få nya invånare. Frågor om företagsklimat och fler jobb hamnar i skuggan, eftersom systemet är riggat på det sättet. Det blir även viktigare att ta fram detaljplaner för bostäder än att utveckla nya områden för handel och industri.
Det finns dock en uppenbar invändning – för att en kommun ska behålla och attrahera invånare behövs företag, arbetsplatser och all den infrastruktur som krävs däromkring. Så det är inget fel på skattesystemets utformning.
Den här invändningen har såklart bärighet. Men den håller inte hela vägen. Vi behöver bara blicka mot Finspång för att inse det.
Finspång härbärgerar ett antal framgångsrika företag som förvaltar det industriella arvet på bruksorten. Störst är Siemens Energy, med 3 500 direkt sysselsatta. Men många som jobbar i Finspång bor inte i kommunen, utan pendlar i stället in från Norrköping och Linköping. Den här pendlingen är så omfattande att Siemens Energy klassas som den största privata arbetsgivaren för bosatta i Norrköping.
Och nog är det något som skaver här. I Finspång finns företag som attraherar kompetens till hela regionen och skapar stora värden. Men Finspångs kommun märker förhållandevis lite av det i kassan, eftersom många som jobbar på orten är folkbokförda i andra kommuner där de betalar sin skatt. Följden är att Finspångs kommun kämpar med ekonomin och flera av sina verksamheter.
Det här fenomenet – att en stor del av det värde som skapas i en kommun inte stannar eller beskattas där – får även fler märkliga effekter. Svårigheten att bygga ut bland annat vindkraften har fått mycket uppmärksamhet under senare tid.
Många kommuner säger nej till vindkraftsetableringar. En orsak till det lär vara att nya kraftverk knappt ger något tillbaka i kronor räknat. Verken byggs ofta av människor bosatta någon annanstans. Möjligen kan en etablering rentav vara en minusaffär för kommunen. För om kraftverk hämmar bosättning kan intäkterna till kommunkassan minska, trots omfattande elproduktion och fler arbetstillfällen i riket.
Hur ska då det här läget hanteras? En lösning är fler kommunala skattebaser, som balanserar upp dagens fixering vid invånarantal. Alltså att ändra så att en eller ett par skatter som i dag går till staten i stället går till kommunerna.
Närmast till hands ligger att kommunalisera fastighetsskatten för industrifastigheter och elproduktionsenheter. Det är en reform som borde ha genomförts under Alliansregeringen, som avskaffade den statliga fastighetsskatten för bostadsfastigheter. Nu kan en ny moderat statsminister ta nästa steg.
Det vore också logiskt om en del av de pengar som i dag går till staten i stället går till kommunerna. Dels skulle omställningen behövas, då kommunernas ekonomiska situation är ytterst ansträngd samtidigt som statens finanser är goda. Dels är många kommuner redan beroende av årliga statliga bidrag, som närmast har blivit rutinartade.
Skattesystemet bör ses över så att det lönar sig lite mer för kommuner att räkna antal företag och värdeskapande. I dag är det alldeles för viktigt vid hur många som är bosatta i en kommun.