Vindkraft är den nya invandringsfrågan hävdar Edvard Hollertz, som tillträder som politisk redaktör här på Corren i höst, i nätmagasinet Smedjan. Jag instämmer med honom, men menar även att VVS är den nya vindkraften.
VVS är en akronym och står för Värme, vatten, sanitet. Det är ett samlingsbegrepp för olika system som används inom byggnader för att hantera vatten, värme, avlopp, ventilation och liknande.
VVS-branschen sprang till liv i mitten på 1800-talet i och med att gasen kom till framförallt Stockholm för att lysa upp de mörka gränderna. Under senare hälften av 1800-talet började man även att lägga ner rörledningar för vatten och avlopp i städerna. I takt med att städerna blev tätare behövdes nämligen nya lösningar för sanitet. Hygien har ju historiskt varit en utmaning. Men den gamla tidens sopp- och avfallshantering började kännas minst sagt ofräsch.
Men framväxten av VVS hade också en stor politisk vikt för folkhälsan. Den blev viktig för att folk skulle leva längre och må bättre. Den besparade även framförallt kvinnor från tidskrävande sysslor. VVS är alltså inte bara vindkraft utan även feminism.
Nu för tiden är det svårt att tänka sig ett liv utan bekvämligheten och hygienen som kommer med avfallshantering, vattenklosetter, varmvatten i kranen, elektrisk värme med mera. Det märker man inte minst när man åker ut till en sommarstuga och VVS-relaterade sysslor direkt blir en större del av vardagen. Många av er läsare minns säkert en tid då dagens lyx inte var vardag. Kanske i form av brunn, utedass eller kamin.
Men stora delar av de VVS-system som installerades under 1900-talet börjar bli gamla och börjar således bli dags att byta ut. Inte minst de som ägs av kommunen. Hur man ska hantera det enorma bytet av en hel stads rör har seglat upp och blivit en stor fråga runt om i landets olika kommunfullmäktigen.
Likt tillgången på elektricitet är VVS oftast ingenting folk i allmänhet tänker på en vanlig dag, förrän det inte fungerar. Det har vi lärt oss efter elbristen som spökat de senaste åren. Folk har duschat och dammsugit på natten, och pratat om överföring mellan elområden vid middagen.
Bristen på el snabbade på debatten om vindkraftverk. Den hade visserligen funnits länge, men blev som konsekvens av elbristen alltmer relevant. Vindkraft går nämligen jämfört med flera andra kraftslag snabbt att bygga. Men bygghastigheten har inte varit problemet, utan placeringen. Kommuner i hela landet har använt sitt veto för att skydda kustlinjer och öppna landskap.
Vindkraften har med anledning av sin placering även lätt till missnöje då och då. Ofta just för män på landsbygden, som även råkar vara Sverigedemokraternas kärnväljare. SD tog sig därför an rollen som vindkraftshatare.
VVS riskerar nu att gå i vindkraftens fotspår. Rätt som det är kan du inte spola, och då står du där, tagen på sängen av VVS-monstret. Här behövs investeringar under de kommande åren. Låt 2020-talet bli infrastrukturens decennium.
Problemet är lättare åtgärdat än elbristen, men kommer fortfarande innebära enormt mycket grävande i gator och torg och fixande i alla hus. Ni som tycker att Linköpings ser ut som en enda stor byggarbetsplats idag, vänta bara.
Nya investeringar och lösningar är viktiga, men vi får inte bli för dåliga på att underhålla det vi förlitar oss på dagligen. Det gäller infrastruktur som räls, såväl som avlopp och värme. Utedasset har gjort sitt. Med investeringar och god planering slipper VVS bli den nya vindkraften.