Samtidigt som Almedalsveckan pågår för fullt och Moderaternas dag tar vid, avslutas en annan politikervecka. Det har varit konstituerande session för det nyvalda Europaparlamentet i Strasbourg. Europaparlamentet har aldrig fått den politiska legitimitet och det folkliga erkännandet det var tänkt. Valdeltagandet var lågt i samtliga länder, i Sverige bråkade partierna mer om inrikespolitik än något annat.
Det är ofta svårt för EU-frågor att nå igenom mediebruset, inte blir det bättre när rosédimman från Gotland tar sig in över landet och gör sikten ännu grumligare. Den här gången var det som nådde ut tyvärr mest tramsig symbolpolitik och dolt maktspel.
De sverigedemokratiska ledamöterna öppnade sina parlamentskarriärer genom att skämma ut sig tillsammans med ett par europeiska kollegor. När Europahymnen spelades, vars musik ska symbolisera frihet, fred och solidaritet, vände SD:s parlamentariker helt sonika ryggen till. Hur hade partiets företrädare reagerat om svenska politiker gjort likadant när Du gamla, du fria spelades?
De grönas kandidat till kommissionsordförande, Ska Keller, visade vilken sida hon står på hon med. Hon vecklande ut en AFA-banderoll i plenum. Vad exempelvis Peter Eriksson (MP), före detta språkrör och ordförande i konstitutionsutskottet, tycker om att hans europeiska partigrupp företräds av någon som verkar tycka att revolutionärt våld är en rimlig väg att gå för att nå politiska resultat vore intressant att veta.
Tyske Martin Schultz blev ironiskt nog vald till parlamentets talman. Han var socialdemokraternas toppkandidat till kommissionsordförande, men förlorade. Trots det får han alltså ett viktigt toppjobb i parlamentet. Det är ett led i en uppgörelse mellan borgerliga, liberala och socialdemokratiska partier i Europa. Schultz lär inte imponera på någon de kommande 2,5 åren, men kan lyckas bevara status quo.
Varken talmansvalet eller den politiska omogenheten lär entusiasmera Europas medborgare.