Säkerhetsexperter varnade i åratal. Det här blir inte bra, det här kommer att användas mot oss. Men Europas makthavare valde att hålla för öronen.
Nu bubblar Östersjön av gas.
Än är det inte bekräftat vem som ligger bakom sabotaget av gasledningarna Nord Stream 1 och 2, och vilka motiven är. Men en sak är säker. Aktören är ute efter att skapa förvirring och splittring i ett svårt säkerhetspolitiskt läge.
Den bittra hemläxan är i vanlig ordning: lägg aldrig nationers stabilitet i händerna på en oberäknelig regim.
Det är inte bara beroendet av den ryska gasen som försatt EU:s länder i en sårbar position. Andra erfarenheter visar att outsourcingen av kritiska samhällsfunktioner är patologisk.
Efter flyktingkrisen 2015 ingick EU avtal med närliggande länder i syfte att hålla människoflödena på miniminivå. Avtalet med Turkiet torde vara det mest ökända, men det finns även en överenskommelse med Marocko. Både Spanien och EU belönar det nordafrikanska landet med såväl pengar som förmånliga fiskeriavtal, i syfte att hålla tillbaka migrantvågen från Afrika.
Konsekvenserna kom förra året. Då sökte ledaren för den västsahariska självständighetsrörelsen, Brahim Ghali, cancer- och covidvård i Spanien. Den marockanska regeringen svarade genom att låta över 8 000 migranter från områden söder om Sahara passera gränsspärrarna. Marockos människorättsminister Mustafa Ramid försökte inte ens dölja arrangemanget. ”Det kostar att underskatta Marocko”, menade han.
Människoliv blev till geopolitiska spelpjäser.
Ytterligare ett exempel: klimatomställningen kräver ökad tillgång till sällsynta jordartsmetaller metaller, för batterier och dylikt. I dag importerar EU 99 procent av dessa metaller från Kina.
Det är inte bara det att man lagt alla ägg i en auktoritär regims korg. Jordartsmetallerna skulle kunna utvinnas i Europa – och framför allt i Sverige.
Gruvfrågan är känslig och komplex. Det har inte minst debatten om Norra Kärr visat. Samtidigt är det en diskussion som måste fortsätta. Vi kan inte vara självförsörjande inom alla områden, men just jordartsmetallerna är avgörande för att den tekniska utvecklingen ska fortgå åt det gröna hållet. Det är inte för inte som EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen nyligen beskrev dem som den nya tidens olja och gas.
Rysk gas, marockanska gränsvakter och kinesiska batterier. EU kan bättre än så här. Särskilt när det är vår säkerhet, sammanhållning och välstånd som står på spel.
Fotnot: texten har bifogats en rättelse.