Den här sommaren råder en omfattande veterinärbrist i hela landet. På sikt är tillgången till djursjukvård inte bara ett problem för enskilda djurägare utan för hela samhället. I en krissituation kan bristen på veterinärer försämra samhällets motståndskraft och återhämtningsförmåga.
Enligt beräkningar utförda av branschorganisationen Svensk Djursjukvård behövs över 400 nya veterinärer bara i år. Detta kan jämföras med antalet nya veterinärlegitimationer som ligger runt 200 per år. Störst är bristen bland lantbrukets djur, där arbetet är tungt, antalet veterinärer få och upptagningsområdena stora.
Nyligen publicerade Jordbruksverket tillsammans med Statens veterinärmedicinska anstalt en rapport som belyser veterinärbristen ur ett beredskapsperspektiv. Tillgången till veterinärer och annan djurhälsopersonal är en totalförsvarsfråga.
I första ledet handlar det om att säkra tillgången till inhemskt producerade livsmedel. Sveriges självförsörjningsgrad är redan låg. För nötkött har den sjunkit från 90 procent i slutet på 80-talet till 55 procent idag, enligt Lantbrukarnas Riksförbund. För gris och fågel är den nere på cirka 70 procent från 100 procent. För mjölk är den 75 procent från 110 procent.
Sverige är alltså beroende av att import för att klara dagens försörjning. I en krissituation är det inte säkert att det kommer att vara möjligt att importera varor. Då blir det extra viktigt att hålla djuren friska, för sjuka djur producerar mindre. Lantbrukare i norra Sverige rapporterar till exempel att deras kor ger mindre mjölk just nu på grund av värmestress i de periodvis extrema temperaturer som råder.
I en krissituation kommer den redan nu rådande veterinärbristen att bli ännu mer påtaglig. Djurhälsopersonal kommer att omfördelas till humanvården för att täcka upp det akuta behovet där. Då finns en stor risk för att livsmedelsproduktionen blir lidande, med matbrist som följd.
Rapporten framhäver även andra risker med ett underskott på djurhälsopersonal, så som bristande smittskyddsåtgärder och minskad försvarsvilja hos allmänheten när deras djur lider eller dör. Det är viktiga aspekter som behöver tas på allvar.
Myndigheterna föreslår bland annat lagerhållning av djurmedicin och inhemsk produktion av vissa läkemedel. Den framhäver även vikten av att utbilda veterinärer i att tillhandahålla vård i svåra förhållanden. Det är bra och viktiga åtgärder, men framför allt så behöver staten se till att det finns tillräckligt många veterinärer som kan tillhandahålla den vården när den behövs.