Elon Musk var väldigt nöjd. Hans bolag SpaceX genomförde i lördags uppskjutningen av två Nasa-astronauter till den internationella rymdstationen ISS. Allt gick bra, i kontrast till så mycket annat i det vid bristningsgränsen hårt prövade USA detta bedrövliga år.
Händelsen betecknas som historisk, ett nytt kapitel i människans urgamla dröm om att nå stjärnorna. Ty detta var första gången en bemannad amerikansk rymdfärd skett med en privatägd farkost, Elon Musks raket Falcon 9.
Men att skicka ett par astronauter till en rymdstation som ligger i lägre omloppsbana kring jorden är egentligen småpotatis för superentreprenören Musk. Hans kommentar efter den lyckade uppskjutningen förra veckan är belysande: ”Det här är förhoppningsvis ett första steg på resan mot en civilisation på Mars”.
Han menar faktiskt allvar. Det är inte tomt snack. Han är direkt besatt av det grandiosa målet att kolonisera vår röda grannplanet. SpaceX är på gång att utveckla en ännu kraftfullare raket – BRF, Big Falcon Rocket – som ska testflygas till Mars inom de närmaste åren. Där ska sedan runt decennieskiftet en bemannad rymdbas etableras. Och det är bara början.
Enligt vad Elon Musk annonserade på Twitter i januari siktar han på att bygga en armada av rymdfärjor som ska transportera en miljon människor till Mars under 2030-talet! Fullständig galenskap? Mot bakgrund av coronavirusets härjningar är kanske inte grundidén till denna massemigration ut i kosmos helt skogstokig.
Mänsklighetens tillvaro på jordklotet är bräcklig med hot om förödande katastrofer: pandemier, okontrollerad global uppvärmning, nedfallande asteroider, mordiskt politiskt vansinne, kärnvapenkrig.
Tanken är att en civilisation på Mars skulle fungera som en överlevandsförsäkring. Men det är knappast ett festligt ställe att försöka överleva på. Det finns ingen luft att andas, atmosfären är lövtunn, gravitationen bara 40 procent av jordens, planeten saknar magnetfält och därmed skydd mot rymdens dödliga strålning som har steriliserat hela Marsytan till en iskall helvetesöken.
Sitter du i trist coronakarantän på jorden just nu, är det absolut ingenting mot att tvingas bo i en distanserad Elon Musk-bunker på Mars. Ett simpelt tält på Antarktis ödsliga vidder vore rena himmelska paradiset i jämförelse, ur alla aspekter.
Att sända människor till Mars är extremt livsfarligt, extremt komplicerat, extremt dyrt. Vid närmare eftertanke är det nog en vettigare lösning att ta bättre hand om vår hemmaplanet och varandra i fortsättningen.