Inifrån sjukvården vittnar Sandra Larsson, specialistsjuksköterska, i en debattartikel i Aftonbladet (2/8) om hur tiden inte räcker till mer än det absolut nödvändigaste. Den räcker inte till en kisspaus och än mindre till att visa mänsklig omsorg genom en pratstund med patienterna.
I skuggan av pandemin glöms det bort att inte bara IVA-personalen går på knäna, utan även andra vårdavdelningar på sjukhusen. Kanske ligger en del av förklaringen i regionernas fokus på centrala staber som jobbar med allt från upphandling till varumärkesuppbyggnad.
När Vårdfokus, Vårdförbundets medlemstidning, granskade hur antalet vårdanställda utvecklat sig under åren 2010–2017 visade det sig att antalet chefer, handläggare och administratörer ökat med 36 procent. Samtidigt rapporterar SR Ekot (2/8) att det nationella målet för cancerbehandling grovt missats under årets första halvår. Andelen cancerpatienter som fick vård inom 28 dagar låg på 49 procent, jämfört med målet på 80 procent. Stora skillnader göms bakom siffran 49. I Norrbotten fick 98 procent av bröstcancerpatienterna behandling inom 28 dagar medan endast 28 procent i Örebro.
Tre cancerexperter framhåller i en debattartikel i DN (31/7) att prevention och screening är den i särklass billigaste insatsen för att rädda människor från att dö i cancer. Debattörerna kritiserar regionerna för deras saktfärdighet att följa Socialstyrelsens råd om screening för tjock- och ändtarmscancer. De efterlyser även en nationell screening av såväl prostatacancer som lungcancer. Det vore en välbehövlig satsning.
Enligt SCB var endast tre procent av vårdkostnaderna år 2019 relaterade till förebyggande vård. När alla stegen i vården fallerar ser många en utväg i att själva bekosta sin vård via privata alternativ. Vissa förfasas över att det ens är möjligt att kunna göra det men missar då att patienten som väljer ett privat vårdalternativ samtidigt släpper sin plats i regionens kö till nästa person.
Man borde snarare reagera på ett system där inte ens ett av världens högsta skattetryck förmår leverera en vård i världsklass i tid till alla. Sjukvården knakar i fogarna från de otillräckliga förebyggande insatserna ända in i sjukhusen. De privata alternativen täcker upp en sjukvård i kris. Samtidigt som man kan tycka att det är synd att de finns, är det bra att de finns när de behövs. Speciellt om alternativet är att dö i en vårdkö.