Just i detta nu sitter socialdemokrater och miljöpartister och förhandlar om sin gemensamma framtid. Många knäckfrågor finns där. I söndags visade företrädarna upp sin goda samarbetsvilja genom att berätta hur man kommit överens om skolan. S och MP börjar således i den lätta änden, men det är ju inte fel med en mjukstart. Obligatoriskt gymnasium, mindre klasser och högre lärarlöner var tre punkter som lyftes fram ur den kommande budgeten.
Över 90 procent av eleverna börjar redan gymnasiet och det är knappast för att det går som är orsaken till att en del slutar. Eftersom eleverna blir myndiga under tiden, kommer ett obligatorium således inte tvinga dem att helt fullfölja gymnasieutbildningen. Så vad är poängen? Höjda lärarlöner lär bli ett populärt förslag. Såsom debatten förts de senaste åren är bilden närmast den att lärarkåren går på knäna ekonomiskt. Riktigt så är inte fallet, snarare är det lönespridningen som minskat mellan lärare och stoppat upp löneutvecklingsmöjligheterna. Jan Björklunds (FP) förstelärarreform är tänkt som ett karriär- och lönelyft men än så länge ser det inte ut som den kommer att ge några större effekter. Reaktionerna på det generella löftet om löneökningar från de två lärarfacken säger också en del. Lärarförbundet, traditionellt sett facket för lärare i lägre årskurser och förskolan, jublar. Ordförande Eva-Lis Sirén kallar det ”en stor seger för lärarna” (SVT 28/9) medan Lärarnas Riksförbund oroar sig mer för just den platta lönespridningen.
Lönen har betydelse för ett yrkes status- och attraktionsförmåga, men den är långt ifrån hela förklaringen till läraryrkets tappade lockelse. Förra året hade den lättklädda dokusåpan Paradise Hotel i TV3 fler sökande än lärarhögskolan, enligt sajten Lajkat.se. ”Nyheten” fick enorm spridning, och mottogs på sina håll med avsmak. Men som i de flesta fall är det inte kvantiteten som är det viktigaste, utan kvaliteten. Så även i klassrummen: fler framsteg tas med en duktig lärare snarare än två eller flera sämre. Alltså bör måttstocken inte vara hur många som söker till lärarhögskolan, utan vilka som gör det. Lärarutbildningen har också tappat status, och intagningspoängen har varit skrämmande låga. I höstas kom till exempel 123 sökande med 0,1 (av 2,0) på högskoleprovet in på lärarutbildningar (Skolverket).
Frågan är hur mycket de rödgrönas löfte om mindre klasser kommer att hjälpa upp yrkesstatusen. Återigen, det handlar mer om kvaliteten än om kvantiteten men S och MP:s reformer talar mer om det senare. När en bransch ropar på fler händer brukar det naturliga vara att öka antalet utbildningsplatser och eventuellt sänka intagningskraven för att få upp antalet sökande. Gällande lärarutbildningen finns flera faktorer som talar för motsatsen, tillsammans med en upprustning av utbildningen. Färre, men bättre, lärare kan få ordning på större klasser och mer i plånboken - utan att det behöver kosta 11 miljarder kronor om året i skattepengar.