Vi närmar oss valdagen den 11 september. Demokrati är idémässigt överlägset alla andra former av styren. Demokratins dilemma är samtidigt att det inte är ett självspelande piano.
Hur mår egentligen den svensk demokratin? I Sverige har vi tagit demokratin för givet med folkrörelser, högt valdeltagande och relativt stabila regeringar. Allt detta har förändrats under de senaste åren. Många medborgare känner frustration över allt bråk, undanflykter och politisk röra.
Väljarna kommer att bombaderas med blommiga budskap om varför de ska rösta på ett visst parti. Löftena kommer att paketeras och spridas i alla kanaler som är möjliga. Det är logiskt. Men om mottagarna inte är intresserade eller ens bryr sig så blir det svårt. Än värre är att de etablerade politiska partierna inte riktigt förstår att dialogen med medborgarna är otillräcklig. Vem går på medlemsmöten?
Medlemstalen i de politiska partierna har i de flesta fall minskat drastiskt. Många folkrörelseorganisationer har också färre medlemmar. Planen för demokratin har reducerats och grundläggande kunskaper förlorats om hur demokrati faktiskt fungerar i praktiken. En annan farlig aspekt är att aktiva medlemmar i de etablerade partierna har minskat vilket gör att urvalet av kandidater till olika uppdrag blir väldigt begränsat. Det finns många dugliga politiker. Men bristen gör att alla uppdrag inte får de mest lämpliga kandidaterna utan de som blir över eller de som håller sig på god fot med en begränsad gruppering som just då styr ett parti på lokalplanet.
Jag har själv haft många förtroendeuppdrag. I dag har jag inga uppdrag men får ofta frågor hur jag ser på politiska händelser. Med distans till politiken och många nya bekantskaper så inser jag hur skör vår svenska demokrati är. Det som bekymrar mig mest är samtal med ungdomar när jag hör vad de tänker och deras önskan om starka ledare som kan skapa ordning och reda.
Den stora utmaningen efter valet blir inte enbart att bilda majoritetsstyren utan även frågan om hur vår demokrati ska bli mer representativ och få ökat förtroende hos medborgarna, framför allt ungdomar och de utlandsfödda svenskarna. Vi behöver fler och nya aktiva politiker med mångsidig kompetens från verklighetens Sverige som kan bryta de etablerade partiernas oförmåga och introverta partikultur. Vår demokrati behöver ny energi och fler människor om vi ska klara de stora utmaningar vi står inför.