En ny rapport av Brottsförebyggande rådet, Brå, som publicerades idag (25/8) har tittat på sambandet mellan bakgrund och brottslighet under åren 2007–2018. Det är en uppföljning av en liknande studie från 2005, och bekräftar i stort redan kända mönster. Utrikesfödda personer samt personer med en eller två utrikesfödda föräldrar löper större risk att misstänkas för brott än personer med två inrikesfödda föräldrar.
Vad är det som gör att personer med invandrarbakgrund är överrepresenterade i brottsstatistiken? Läser man Brårapporten träder en nyanserad bild fram. Tar man hänsyn till faktorer som ålder, kön, disponibel inkomst och utbildningsnivå minskar överrisken i relation till inrikes födda med två inrikes födda föräldrar markant för alla grupper. Till exempel minskar den från cirka 3 till 1,7 för inrikes födda med utrikesfödda föräldrar.
Ålder och kön verkar ha störst påverkan på överrisken. I samtliga grupper är det unga män som står för huvuddelen av brottsmisstankarna. Men även socioekonomiska faktorer som inkomst och utbildning påverkar risken att begå brott och förklarar en del av skillnaderna mellan grupperna. När statistiken väl rensats för dessa faktorer kvarstår ändå en överrisk för samtliga kategorier. För personer med en utrikesfödd förälder är den 1,34, för personer med två utrikesfödda föräldrar är den 1,71 och för utrikesfödda är den 1,77.
Att förklara vilken eller vilka faktorer som påverkar denna kvarstående överrisk är svårt. Människor påverkas under hela sitt liv av den miljö de befinner sig i och sina individuella förutsättningar, och dessa är svåra att kontrollera för i den här typen av studier. Några tänkbara faktorer som kan bidra och som har stöd i forskningen är, enligt Brå, föräldrarnas psykiska ohälsa, sämre skolresultat och svårigheter att få arbete. Även kulturella skillnader i synen på brott samt stressen av upprepade normkonflikter anges som en tänkbar förklaring, men forskningen visar samtidigt att effekten av dessa är mycket liten i förhållande till socioekonomiska faktorer.
En slutsats av detta är att samhällets förebyggande insatser behöver rikta in sig på att jämna ut de socioekonomiska skillnaderna mellan grupperna. Ålder, kön och individuella skillnader kan inte påverkas politiskt. Men däremot kan staten och kommunerna genomföra åtgärder för att minska bostads- och skolsegregationen, rikta stödinsatser i skolan och motverka diskriminering på arbetsmarknaden. Det skulle kunna ta bort i varje fall några av de faktorer som påverkar unga människors risk att begå brott.