Naturvårdsverket skickade under våren sitt förslag till nya jakttider till regeringen. Förslaget har nu skickats ut på remiss. Översynen påverkar vilken typ av jakt som gäller för olika djur, när på året och när på dygnet som jakten får ske. Förslaget påverkar också användandet av hund och tiden som de får jakttränas i naturen.
Förslaget är omfattande och påverkar många olika typer av djur och olika typer av jaktformer. Ett problem som återkommer är variationen av principer som åberopas i förslaget, som inte gäller andra djur. Många djur får inte störas under brunsten, men för till exempel vildsvin och älg i norra Sverige beskrivs inte det som ett problem. Att inte begränsa jakttiden vid brunsten kan i vissa fall vara rent oetiskt.
Perioden som jakthund får tränas i naturen för bland annat älg- och vildsvinsjakt får sin jaktträningsperiod kraftigt begränsad. Hundarnas träning utöver den reguljära jakttiden är dock viktig för hundens och hundförarens säkerhet och framgång under jakten.
Förslaget verkar prioritera att utöka jakttider för djur som skadar trädplanteringar eller jordbruk som klövvilt och gäss. Det bör glädja särskilt skogsnäringen, som har drabbats av ökade betesskadorna.
Men representanter från jägarrörelsen har redan uttryckt kritik mot att försöka minska antalet klövvilt då betesskador på framförallt tall är en följd av hur skogsnäringen har förändrats snarare än hur djurstammarnas storlek och utbredning har förändrats.
Istället för att hålla antalet djur på en rimlig nivå med aktiv jakt vill Naturvårdsverket allt oftare vänta tills djuren orsakar skador innan jakt ska tillåtas. En viktig princip som förslaget sporadiskt accepterar är att jakten ska ses som en del av markägares rätt till avkastningen av natur och djurliv. Detta borde gälla rakt igenom.
Skyddsjakt blir en kostnad som uppkommer när skadorna motiverar det. De andra jaktformerna kan på ett helt annat sätt räknas in som en del av en markägares avkastning vilket i sig motiverar till en aktiv viltförvaltning. Den aktiva jakten ger incitament till markägarna att värna det djurliv som finns på ägorna. Markägare med jakträtter i samarbete med jaktlagen behöver tillåtas ta mer ansvar över den långsiktiga viltvården på lokal nivå.
Grundprincipen borde vara att jakt tillåts och undantag eller begränsningar görs som en del av bevarandeplan. Om jakt och viltvård tillåts och anses vara en naturlig del av markägarens ansvar för sin mark är det till fördel för såväl djur som människor.