Regeringen har aviserat att regelverken kring viltvård delvis ska ändras. Bakgrunden är kritik från EU. En anonym anmälan till EU menade att en del av de uppgifter som Svenska Jägareförbundet gjort sedan 1938 borde falla under allmän upphandling, däribland eftersöksjakt och viltövervakning. Regeringen valde att hörsamma kritiken.
Sverige har en fantastisk tradition av viltvård. Om du till exempel kör på ett rådjur finns det dygnet runt eftersöksjägare som kan leta upp och avliva djuret så att det slipper plågas. Kör du på ett djur under bilsemestern i Europa är det värre. Något systematiskt system som det i Sverige finns inte.
Eftersöksjägarna är för gemene man den synliga toppen av det isberg som svensk viltvård utgör. Där ingår också anläggningar av viltängar och våtmarker, stödutfodring, skyddsjakt och forskning. Svensk viltvård bygger på frivilligt lokalt engagemang. Ett arbete som är initierat underifrån, bekostat av frivilliga avgifter och som täcker hela landet.
Medel till viltvården i Sverige kommer från Viltvårdsfonden som i sin tur finansieras av det statliga jaktkort som jägarna löser varje år. Betalandegraden är mycket hög. Närmare 290 000 personer löser jaktkort, vilka hittills har kostat 300 kronor per år. Från den gemensamma fonden kan sedan olika organisationer söka pengar till viltvårdsarbete. Nu ska avgiften höjas till 400 kronor per år, vilket ger en fond på strax under 120 miljoner årligen.
Jägareförbundet kommer i framtiden få ett organisationsbidrag, vilket förbundet välkomnar. Fler organisationer ska uppmuntras söka ur fonden. Vilka som beviljas medel, och för vad, ska bestämmas av Naturvårdsverket som också ska ha myndighetsansvar för några av de delar som Jägarförbundet tidigare skött som till exempel eftersök.
Vad som nu är avgörande är att pengarna från Viltvårdsfonden fortsätter att gå till viltvård så att jägarna fortsatt tycker att det är lönt att betala avgiften. Något som skulle kunna störa systemet och betalningsviljan är om Naturvårdsverket till exempel använder medel ur Viltvårdsfonden för att stödja organisationer som arbetar mot jakt.
Det är heller ingen hemlighet att Miljöpartiet har varit drivande för förändringen medan en del socialdemokrater har önskat hålla emot. Det kan vittna om att framtida konfliktlinjer mellan stad och land kan komma att utspelas kring de pengar som fonden fördelar. Det skulle förmodligen innebära slutet för en viltvård byggd på frivillighet och lokalt engagemang.