Det var den femtonde augusti i år som sverigedemokraten tillika EU-parlamentarikern Johan Nissinen släppte en video på sina sociala medier om att vuxna transpersoner borde ha rätt till ett snabbspår in i rätt vård.
Budskapet gick ut på att transvården behöver förbättras. Likt den flesta vården i Sverige är den i världstoppen, så länge man kommer in. Men kön till transvården är ofta uppemot två till tre år lång. Det är alldeles för mycket. Nissinen har därför rätt i att någonting behöver förändras.
Men vi börjar med att backa bandet så att alla är med på tåget. Vad är en transperson? Det är en person som har en annan könstillhörighet mentalt än i kroppen. Det vill säga är född i fel kropp. Troligtvis har transpersoner alltid funnits.
Folkhälsomyndigheten uppskattar att det är ungefär 0,4 procent av befolkningen som är trans. Det är inte så många, men den här gruppen är överrepresenterad i självmord och depression.
Transpersoner är i 99,99 procent av fallen vanliga människor som bara vill få leva sina liv som de vill, precis som alla människor. Men känner du att allting är fel är det inte så lätt att komma vidare.
Transvård innebär en del terapi och en del mer fysisk vård, som brukar innebära hormoner och operationer. Terapin är inte till för att ”lösa” transidentiteten, utan snarare för att ta itu med många av de mörka känslor och erfarenhet transpersoner ofta bär på.
Att SD-parlamentarikern kommer ut och säger de här saker är välkommet, om än oväntat från SD. Kommer han någonsin kunna övertyga pariet?
För redan kort efter att inlägget blivit publicerat på X, tidigare Twitter, börjar kommentarerna från partivänner rulla in. Kent Ekeroth till exempel, före detta riksdagsledamot och numera oppositionsråd i Dalarna, kommenterade: “Dummaste jag hört på länge. Seriöst - vad håller du på med. Blir en stor nej-röst på den på landsdagarna”.
Varför engagera sig i ett parti som tydligt inte verkar så intresserade av HBTQ-personers rättigheter? Det ämnet diskuteras i SVT-serien “SD-bögar”, som jag kan rekommendera för en djupdykning i ämnet. Det ärliksom en sak att inte bry sig om vissa frågor, men att aktivt vara emot att en viss grupp ska få det bättre? En helt annan.
Borgerliga, och särskilt liberaler, kommer vara de första att erkänna att individer är mer än sin grupptillhörighet. Man kan ha alla sorts åsikter oavsett vilken hudfärg, hemstad, sexuell läggning eller färg på tandborsten man har. Tyvärr är ju Sverigedemokraterna varken borgerliga eller liberala.
Gissningsvis innehåller partiprogrammet ingenting, åtminstone inte mycket, direkt HBTQ-fientligt. Ändå lockar partiet till sig medlemmar som inte stöttar HBTQ. Varför är det så?
Nissinen ska ha beröm för vad han iallafall försökte göra. Det finns rimliga åsikter hos någon i varje parti. Det är okej att ha impopulära åsikter, särskilt om man som politiker står upp för dem, men en bra utgångspunkt är att låta människor bestämma över sina egna liv.