Konsten att sila choklad och svälja råolja

Sanktionerna mot Ryssland fungerar, visade en rapport från forskaren Henrik Wachtmeister och Utrikespolitiska institutet häromveckan.

"Det som verkligen skulle göra skillnad vore om ingen köpte Putins olja. Men få stater, politiker, opinionsbildare och engagerade medborgare på sociala medier driver den frågan" skriver Jakob Styrenius. Här en bild på den italienskflaggade oljetankern San Felix, fylld med rys olja, utanför hamnen i Malmö då den möttes av protester i april 2022.

"Det som verkligen skulle göra skillnad vore om ingen köpte Putins olja. Men få stater, politiker, opinionsbildare och engagerade medborgare på sociala medier driver den frågan" skriver Jakob Styrenius. Här en bild på den italienskflaggade oljetankern San Felix, fylld med rys olja, utanför hamnen i Malmö då den möttes av protester i april 2022.

Foto: Johan Nilsson/TT

Ledare2023-06-22 05:00
Detta är en ledare. Correns ledarsida är borgerlig. Tidningen står fri och obunden från alla partier.

Genom att sätta ett pristak och genom att EU kraftigt minskat sina inköp av oljan så har priset sjunkit och rapporten från Utrikespolitiska institutet beräknar att Ryssland nu tjänar cirka 30 procent mindre på sin olja. Det är många miljarder som inte når Rysslands krigskassa.

Att någon annan köper oljan ingår i upplägget. Och EU:s utrikespolitiska chef Josep Borrell har varit närmast övertydlig med att han inte kritiserar länder utanför EU som köper oljan.

Alternativet vore nämligen att få alla att sluta köpa. Det skulle svida mycket värre för Ryssland. Men det skulle samtidigt höja priset på olja och därmed kosta mer än väst är beredda att betala.

Sanktioner är bra, när de fungerar. Och dåliga, när de inte fungerar. När de fungerar väger slutresultatet, i detta fall att försvåra för Ryssland att finansiera kriget, tyngre än de negativa konsekvenserna de för med sig för frihet, handel, företagande och äganderätt.

Det är såklart ingen användbar princip för eller emot sanktioner, eftersom man inte kan veta det från början. Men det är ett bra argument för att se till att de sanktioner som införs är långsiktigt hållbara.

Detta är värt att hålla i minnet när nu diskussionen om att bojkotta företag som säljer varor i Ryssland förs i ett högt och moraliskt tonläge.

Givetvis har var och en rätt att bojkotta ett varumärke. Och visst går det att förstå argumenten – att även de relativt små pengar som betalas i skatt bidrar till Putins krigskassa.

Men frågan är hur hållbart det är att bojkotta företag som säljer varor i Ryssland, vilket är något väsensskilt mot sanktioner mot ryska staten.

Det som känns rätt i ett enskilt fall kan vara problematiskt ur ett principiellt perspektiv. Var går gränsen för vilka företag som bör bojkottas? Och vem drar den? Är målet att alla utländska företag ska lämna Ryssland? Och gäller det även bolag med ickeryska ägare som har hela sin verksamhet i Ryssland?

Det som verkligen skulle göra skillnad vore om ingen köpte Putins olja. Men få stater, politiker, opinionsbildare och engagerade medborgare på sociala medier driver den frågan. 

Bara för att det är enklare att anklaga och bojkotta företag som säljer öl eller choklad, istället för att kräva förändringar som skickar våra egna bränslepriser mot nya höjder, betyder inte att det alltid är rätt.

Hur ohyggligt än kriget i Ukraina är – ja, Rysslands orättfärdiga krig i Ukraina – så kan det ändå vara värt att reflektera över hållbarheten i de sanktioner och bojkotter man förordar.