Det hela börjar bli nog så tjatigt, eftersom det hänt var och varannan vecka de senaste 10—15 åren. Händelser som nästintill blivit en egen genre i svensk media. Det handlar såklart om ”Hoppsan, SD-politiker var visst högerextrem”-skandalerna.
Knappt har vi hunnit hämta oss från förra veckans nazistdebacle i Nynäshamns kommun, där den toppkryssade SD-politikern och läraren Rebecca Ädel skrivit artiklar på Svenska motståndsrörelsens propagandasajt Nordfront, förrän något inträffar hemmavid.
I helg drabbade Nordiska motståndsrörelsen (NMR) samman med polis i centrala Oslo, efter en urartad demonstration. En av de gripna var en svensk kvinna i 20-årsåldern, som också råkade var ex-kandidat för SD i Katrineholm. Det intressanta är dock att hennes sambo är SD:s toppnamn och gruppledare i Boxholm, tillika politisk sekreterare för SD i Region Östergötland, Max Fagerstedt.
Nu är det inte Max som varit och heilat i Norge. Men valet att ingå i en intim relation med en aktiv nazist säger en hel del om en människa. Och när han blir konfronterad av Corren med frågan om han delar NMR:s åsikter blir svaret ”Inga kommentarer”.
Nähä.
Varför är det så svårt att ta avstånd från nazism, Max?
Under onsdag eftermiddag lämnade partikamraten Stefan Hallin sin plats i kommunfullmäktige med orden ”Jag orkar inte mer av sånt här”. Partiets framtid i Boxholm tycks nu hänga på en skör tråd.
Som lök på laxen bjöds vi under gårdagen på NT:s makalösa granskning om Norrköpings kommunalråd Christopher Jarnvall (SD) som sålde Försvarsmaktens sekretessbelagda information till utlandet.
Under ett av Säpos förhör ska Jarnvall ha sagt att han är ”något så gammaldags som en patriot”. Men patriotens fosterlandskärlek hade visst en prislapp – 250 000 kronor. En summa han till NT hävdar att han inte minns att han fick när han sålde de hemligstämplade uppgifterna.
Många av SD:s följare älskar ordet ”landsförräderi” och smetar gärna epiteten på alla möjliga politiska motståndare. Det lär bli intressant att se hur nyheten hanteras i de egna leden. Att underminera Försvarsmaktens arbete och därmed utsätta nationen för risker är rimligtvis något en så kallad Sverigevän inte borde ägna sig åt.
Partiet har blivit rumsrent, sägs det på flera håll. Inget annat parti är ju så duktiga som SD på att rensa ut personer som skadar självbilden. Den (retoriska) frågan som följer är varför de är det enda partiet i Sverige som behöver göra det i princip varje vecka, år efter år efter år.
Nej, SD är inte ett parti som alla andra. Det är trist att tjata om det, men det måste göras.