”Linköping är en väldigt välmående kommun”, konstaterade kommunalråd Kristina Edlund (S) när budgeten presenterades i förra veckan (Corren 15/10). Det blir inga sparåtgärder, istället ökas utgifterna med 122 miljoner kronor nästa år och närapå det dubbla 2017. Kommunen har täckning för det mesta; statsbidragen liksom antalet skattebetalare ökar. Glädjande!
Det som dock dämpar humöret är att koalitionen därtill ska plocka ut pengar ur kommunägda Stångåstaden. Inga kaffepengar heller – 55 miljoner kronor. Om Linköpings kommun mår bra så mår bostadsbolaget toppen, med vinster på mellan 150-200 miljoner per år. Ja, men då så. Bara att casha in! Eller..?
Inte riktigt. Problemen med offentligt ägda bolag är flera, att politikerna använder dem som kassako för att finansiera annan verksamhet är bara ett. Offentliga bolag i konkurrens med privata brukar motiveras med att kommunen har ett ansvar för utbudet, av exempelvis bostäder. Hur Stångåstadens hyresgäster känner när bolaget gör över 100 miljoner i vinst varje år och nu mjölkas av politikerna, vill Edlund inte prata om: ”Den diskussionen får man ta med Stångåstaden”.
Det sätter fingret på ytterligare ett problem. De offentliga bolagen blir något slags hybrid mellan allmänägt och privat, liksom politikerna i bolagsstyrelserna också blir ett slags egenart mellan förtroendevald och styrelseproffs. Det är svårt för medborgarna att veta vad som gäller. Vem har ansvaret?
Edlund har rätt i att Linköpings kommun är långt ifrån ensamma om att göra så här. Staten gör det regelbundet. Den är regeringen håller på att bli bäst i klassen på bolagsmjölkning. Nu när Vattenfall inte längre kan leverera samma feta tillskott till statsbudgeten som förr, får SJ rycka in. ”Vinstutdelningen” i år är 1,7 miljarder kronor – samtidigt som SJ ska spara. Stora delar av nattrafiken ligger exempelvis riktigt risigt till inför nästa år.
Ännu mer vill finansminister Andersson (S) plocka ur Akademiska hus, som äger i stort sett monopol på högskolor- och universitetslokaler. 6,5 miljarder kronor, handlar det om. Det kritiseras av Stockholms universitet, som menar att vinstpengarna från de höga hyrorna istället borde gå till undervisning och forskning (DN 25/9).
Samtidigt, med det system vi har med offentligägda fastighets-, järnvägs-, energi- och andra bolag, gör politikerna inget tekniskt fel.
Men hur var det nu diskussionen gick gällande vinster i privatägda bolag som verkar i den offentliga välfärden? Inte så populärt, vill jag minnas. Uppenbarligen lever de rödgröna politikerna inte dugg som de lär. Varken på kommunal eller statlig nivå.