Det blir kanske ingen börskrasch, ändå. Men paniken som spred sig på världens finansmarknader efter raset i Tokyo visar hur sammanlänkad världen är.
Som en direkt följd av oron har många, många miljarder kronor i börsvärde utraderats i Stockholm.
Vad var det då som hände?
Att Tokyobörsen rasade med över tolv procent på måndagen föregicks av att Japans centralbank höjde räntan till 0,25 procent. Annat som har bidragit till att det skälver är osäkerhet kring AI-investeringar, svaga jobbsiffror i USA och hot om storkrig i Mellanöstern.
Det är också den här verkligheten vi befinner oss i. Om en japansk eller amerikansk centralbankschef nyser kan värdet på östgötska tillgångar minska.
Är då det här ett problem? Knappast.
Sverige är ett litet exportberoende land. Vi kommer alltid att påverkas av vad som händer i omvärlden.
Något som däremot är ett problem är att ingen del av samhället går opåverkad när börsen går ner. För det är inte bara privatpersoner som sparar och spekulerar på börsen – det gör även det offentliga.
Kommuner och regioner äger aktier för 100-200 miljarder kronor, för det mesta i syfte att bygga upp en buffert för framtida pensionsutbetalningar. Bara Region Östergötland hade vid årsskiftet 6,2 miljarder kronor på börsen, enligt Dagens Samhälle.
I goda tider är det ingen som ifrågasätter de här placeringarna. Men i dåliga märks det hur illa det kan gå, som under finanskrisen 2007-2008.
Efter att den amerikanska investmentbanken Lehman Brothers gick i konkurs i september 2008 framkom att Oskarshamns kommun hade placerat hundratals miljoner kronor i obligationer kopplade till banken. Många andra kommuner redovisade också betydande förluster kopplade till placeringar.
I kommunerna som förlorat pengar väcktes såklart frågor om förlusterna skulle leda till krav på neddragningar i vård, skola, omsorg. Och i det läget inträffar det som inte ska ske – det offentliga, som ska stå för stabilitet när ekonomin skälver, bidrar till att krisen förvärras.
Det var dock en östgötsk kommun som 2008 tydligt stod för den stabilitet som bör förväntas av det offentliga. Det var Kinda kommun.
I Ekot, i Sverige Radio, berättades det om östgötska Kinda. En sparsam och försiktig kommun som inte hade gjort några riskfyllda placeringar.
2008 hade Kinda varken placeringar eller lån. Pengar fanns däremot sparade på banken, berättade dåvarande kommunchef Anders Lind som i radioinslaget såg fram emot en bra avkastning om räntan steg.
Sedan dess har Kinda kommun tyvärr avvikit en del från linjen att spara ihop till investeringar. 2012 behövde kommunen ta lån för ombyggnationen av Värgårdsskolan i Kisa. Och på den vägen är det.
Jämfört med andra kommuner verkar dock Kinda fortsatt hålla hyfsat i pengarna. Även placeringarna lyser med sin frånvaro.
För Sveriges kommuner och regioner bör Kinda år 2008 tjäna som en förebild. Kommunen ska inte agera som en börshaj, utan vara en sparsam aktör som står stabil även när världens börser skälver.