Det finns inget utrymme för misstolkningar.
Alla svenskar måste vara redo för krig, meddelade överbefälhavare Micael Bydén under måndagen.
Om möjligt var civilförsvarsminister Carl-Oskar Bohlin (M) ännu tydligare i sitt tal på Folk och försvars rikskonferens i söndags: "Många har sagt det före mig, men låt mig göra det med ämbetets kraft. Mindre inlindat, och med en osminkad tydlighet: Det kan bli krig i Sverige."
Civilförsvarsministern fortsatte sedan med uppmaningen att alla bör göra vad de kan för att stärka landets beredskap. Och det här är nog det verkliga budskapet som överbefälhavaren och statsrådet vill få ut – att alla i Sverige måste börja ta sitt ansvar för landets försvar.
Vad ska då göras? Carl-Oskar Bohlin ger privatpersoner två konkreta råd. Att se över hemberedskapen och att gå med i en frivillig försvarsorganisation.
Tyvärr lär också statsrådets och överbefälhavarens uppmaningar – eller snarare förmaningar – behövas. Det är nog få som har en beredskap värd namnet.
För hur många skulle klara av en vecka utan el eller vatten i kranen? Hur många har mat och mediciner för en månad hemma? Eller nog med kontanter för att klara av omfattande störningar i betalsystemet?
Ett första problem är att myndigheters varningar inte riktigt verkar tas på allvar, vilket även märktes när snöovädret drog in över Skåne den 3 januari. SMHI varnade redan ett par dagar innan att vädret den 3 januari kan medföra allvarliga konsekvenser för samhället. Ändå satte sig mängder av trafikanter i bilar och åkte ut på E22 i Skåne. Resultatet? Tusen bilar som fastnade, milslång kö och en samordning av myndigheter som havererade.
Och om många sätter sig bakom ratten i snöoväder trots uppmaningar om motsatsen, hur många lär inte då ha struntat i den mer diffusa uppmaningen att stärka hemberedskapen? Om myndigheter inte heller klarar av att fatta snabba beslut när det gäller fastkörda bilar, hur ska det då gå vid en krigsliknande situation?
Kaoset på E22 är en blixtbelysning av ett samhälle som har svårt att stå emot och klara av en omskakande förändring. I Sverige verkar såväl medborgare som myndigheter ha svårt att tänka sig att något inte fungerar som vanligt, vilket även har märkts under den senaste veckan i Östergötland.
Med vintervädret blev många vägar i det närmaste ofarbara. Det blottar brister i skötseln av landets vägnät. Men den otroliga upprördhet som har mött snöröjare tyder på en oroande låg grad av förmåga att hantera förändring i det svenska samhället.
Det vi behöver lära oss framöver – om vi ska få ett totalförsvar värt namnet – är att acceptera och hantera förändring. Att laga efter läge. Att vara förberedda på det värsta. Det här innebär en stor mental förändring.
Det finns dock en plats i Linköping att besöka för den som vill förstå vilken förändring som väntar. Det är Flygvapenmuseum på Malmen. På museet kan besökarna bland annat se hur människor bodde under olika årtionden under kalla kriget, för att lära sig hur hotet från öst och totalförsvaret märktes i svenska hem.
Det här säger oss att det inte är så länge sedan som krigshotet hängde över Sverige, på samma sätt som överbefälhavaren och statsrådet säger att det gör i dag. Det gick också bra den gången. Kriget kom aldrig till Sverige. Kanske för att vi var beredda och hade ett försvar värt namnet. Och tar alla sitt ansvar kan vi snart vara där igen, i en nutida version av de miljöer som står uppställda på Flygvapenmuseum.