”Vänstertjejer har sett mig som lägre stående”, säger 34-årige Marcus lätt uppgivet. Anledningen? Han är sverigedemokrat. Högernationalist till och med, i likhet med sin bekantskapskrets. Därför har han haft problem på dejtingmarknaden. Många kvinnor vill helt enkelt inte ha med honom att göra.
I samband med höstens val visade det sig att män och kvinnor står längre ifrån varandra politiskt än vad de någonsin gjort. SVT:s stora vallokalsundersökning visade att hade endast kvinnor fått bestämma hade vi haft en vänsterregering, där S fått 34 procent. SD och M hade fått 17 respektive 16 procent. Men om bara män röstade hade vi i stället haft en högermajoritet, där SD legat på 25 procent och M 21 (11/9).
SvD har därför gjort en djupdykning i det nya politiska könsgapet. Marcus är en av dem som intervjuas (22/11). En annan är 31-åriga Emelie, som ser sig som mitten/vänster, men som menar att hon inte ”orkar” vara tillsammans med någon som inte tänker som henne själv eftersom diskussionerna blir för utmattande (23/11).
De senaste åren har identitetsfrågor, snarare än strikt materiella frågor dominerat den politiska debatten. Utformningen av det ekonomiska systemet har hamnat i skymundan till förmån för identitetsfrågor. Vad är svenskhet? Hur ser relationen mellan män och kvinnor ut på gruppnivå efter metoo? Och hur långt räcker toleransen?
Det finns en hel uppsjö med teorier om varför de två könen röstar olika. En av dem är just att identitetsfrågor är existentiella frågor. Vi vill inte ha en partner vars föredragna ideologi hotar vår existens.
Men måhända kommer gapet sluta sig i framtiden. Inte av lust, men av nöd. Kvinnor är förvisso inte längre materiellt beroende av männen, men de mänskliga känslorna kan inga möjligheter att pensionsspara själv ta kål på. Vi blir förälskade i varandra för att vi är biologiskt programmerade till att göra det. Och om de enda som kan bejaka de känslorna är sverigedemokrater (eller vänsterfeminister), ja då får man snällt kliva över sig själv och ta emot den famn som finns att tillgå.
SD:aren Marcus nämner något intressant. För tio år sedan kunde han bli avvisad av tjejer, oavsett om de var vänster eller höger, redan efter första dejten. Men i dag kan moderater och kristdemokrater dejta sverigedemokrater utan problem. Stigmat kring hans parti har lättat. Dessutom kan man inte längre säga att det bara är män från landsbygden, de så kallade globaliseringens förlorare, som röstar på SD. Med andra ord: Kanske börjar könsgapsdebatten bli lite väl överdriven.