Correns/Demoskops väljarbarometer visar att i stora drag följer opinionen i Linköping den nationella. De stora partierna Socialdemokraterna och Moderaterna tappar. Miljöpartiet har flyt och även Vänsterpartiet får en knuff framåt av vänstervinden. Men det finns också betydande skillnader. Det mest utmärkande är att Alliansen är starkare lokalt och får 45,9 procent tillsammans. Differensen till det rödgröna blocket (46,5 procent) är inte ens en procentenhet. Och då har MP ökat med 4,3 procentenheter från förra valet. Alliansen har varit mycket stark i Linköping, samtliga borgerliga partier har ett större stöd här än i nationella mätningar. S och V är däremot svagare lokalt än nationellt.
Resultatet är inte förvånande. Linköping är en växande stad med relativt sett hög medelinkomst och mycket hög andel högskoleutbildade, låg arbetslöshet, låg andel förtidspensionärer och låg kommunalskatt. Och detta i ett län som på samtliga nämnda punkter har sämre siffror än riksgenomsnittet (Ekonomifakta). Linköping lyfter länet, med andra ord. Är det då av tacksamhet som Linköpingsborna sympatiserar mer med Alliansstyret? En del gör det säkert. Kommunalråd Paul Lindvall (M) har aldrig missat ett tillfälle att lyfta fram hur välmående kommunen är, liksom hur intakt Allianssamarbetet står. Lindvall har följt Reinfeldts exempel och gett de mindre partierna gott om utrymme i kommunstyret. Att han sitter på ett eget starkt mandat visade han i förra valrörelsen då han lyckades kryssa sig tillbaka till toppen.
Samtidigt ligger det en del i uttrycket att man inte vinner val på gamla meriter. Sverige har stått starkt i en politiskt och ekonomiskt orolig värld, men det har inte återspeglats särskilt i opinionen. Snarare att ordning och reda bäddar för dem med annorlunda visioner. Miljöpartiets framgångar tyder på det - nu har vi råd att bry oss om miljön. Därtill är Linköping en universitetsstad av modell större, med en relativt sett ung befolkning. MP har också varit mer påhittigt lokalt sett och kommit med egna, grönt säregna förslag. Senaste exemplet är att flytta Linköpings flygplats till Malmen. I den omtvistade bullerfrågan har MP spelat en mer framträdande roll än övriga oppositionspartier.
Glädjande i Linköping är att Sverigedemokraterna inte skördat några större framgångar. Nu ser det visserligen ut som att partiet kommer att ta plats i kommunfullmäktige, men läget är betydligt osäkrare för SD lokalt än nationellt. Trots att deras kommun också brottas med problem som segregation, våldsbrott och organiserad brottslighet, väljer de allra flesta Linköpingsbor en annan väg än den enkla, populistiska och rasistiska lösningens. Även det är ett tecken på en kommun som i grunden mår bra. Invånarna visar tillit till de etablerade partierna som står för en gemensam syn på alla människor som bor och verkar i Linköping. Med det sagt, vore det välkommet med fler prov på olikheter partierna emellan. Det skulle gynna den lokala valspurtsdebatten.