Tanken är att om bristen på livsmedel ökar ytterligare kunna minska vår utsatthet genom att importera mat som inte får produceras i Sverige.
Det är svårt att se logiken. Först trampar regeringen vidare i sin rödgröna föregångares fotspår och fortsätter hämma den inhemska livsmedelsproduktionen, bland annat med orimligt snävt satta gränsvärden. Sedan vill regeringen kompensera bortfallet detta skapar med att importera mat som blir laglig enbart för att den kommer från utlandet. Identisk vara från Sverige hade kasserats.
Hade det inte varit bättre att bara höja gränsvärdena rakt över? Även för svenska livsmedel? Helst permanent. Nog för att det spontant kan uppfattas som vådligt, men gränsvärdena är så låga att de skapar mer fara och osäkerhet än de skapar trygghet och hälsa.
Gränsvärden sätts på två sätt. Vi har dels det politiskt satta som inte bygger på giftighet, utan på att livsmedel med fynd över en viss gräns, normalt ett mikrogram per liter, går bort. Vi har också gränsvärdet som sätts till en procent av den dos som ger påverkan men inte skada. Ska samma säkerhetsmarginaler tillämpas i trafiken måste tre sekundersregeln ersättas av trehundra sekundersregeln och ett avstånd om tre kilometer till bilen framför i 100 kilometer i timmen. Det är alltså inte farligt att höja gränsvärdena. Tvärtom. De hämmar vår produktion och hur det än ligger till, är ingen mat farligare än mat med säkra nivåer av resthalter. Varför ska vi importera mat vi själva kunnat producera?
Nästa tankevurpa är att regeringen avslår en ansökan om att tillfälligt höja det svenska gränsvärdet för kadmium i fosforgödsel. Svenskt gränsvärde är 100 gram kadmium per ton fosfor, att jämföra med EU:s gemensamma om 138 gram. Till spannmål sprids det kanske 20 kilo fosfor per hektar.
Sverige har därför hämtat sin fosfor från i huvudsak Finland och Ryssland som bryter från apatit med lågt kadmiuminnehåll. Innan kriget kom ungefär hälften av svensk fosforgödsel från Ryssland. Att svenska politiker kräver ett specialsortiment vars största leverantör nu fallit bort ställer till det.
Det hade därför varit angeläget att tillfälligt höja gränsvärdet så att vi också kan köpa fosfor från Marocko. Regeringen avslår dock detta med bedömningen att det inte är brist på fosfor i Sverige. Det är rätt såtillvida att omsättningen på den fosforgödsel som finns på lager i landet är relativt låg eftersom bristen regeringen upprätthåller driver upp priset så mycket att få har råd att köpa. Med orörda lager som följd.
Det betyder inte att växterna inte behöver fosfor. Tvärtom. Det är ett av de viktigaste gödselmedlen, och det är på odlarnas behov regeringen måste bygga sin bedömning. Inget annat. Vad är tanken med att öka vår sårbarhet i ett redan spänt läge? Vad tänker regeringen att vi ska äta? Och varför är det så viktigt att det vi äter inte odlas i Sverige?