Det såg nästan ut som en tanke. Söndag eftermiddag publicerar centerledaren Muharrem Demirok en bild på X, tidigare Twitter. Här uttrycker han uppskattning över sin utsikt över den ungskog som växer upp på en kalavverkad yta. Ett ställningstagande för traditionellt svenskt trakthyggesbruk.
Tidigare samma dag hade Expressen publicerat hans och vice partiledaren Daniel Bäckströms debattartikel om att Tidölaget glömt landsbygden. I denna kritiserar centerduon regeringen för bland annat att bränslepriserna inte sjunkit som utlovat, implementeringen av vapendirektivet och för att vargstammen är rekordstor.
I dessa saker har herrarna inte fel, och det ska framhållas att när det gäller bland annat kravet på naturrestaurering har C gjort betydligt mycket större nytta än Tidöpartiet Liberalerna. Generellt när det gäller landsbygd och bruk av naturen har ju L gjort mer skada än nytta.
Det finns också ljuspunkter i det landsbygdspolitiska program C tagit fram inför stämman senare i höst och som presenterades i veckan. De regionala flygplatserna är viktiga, och det är mer angeläget att flyget är klimatvänligt än att människor slutar flyga inrikes. A-traktorer är bra.
Centraliseringen av rättssamhället ska brytas, och det ska finnas grundläggande samhällsfunktioner inom räckhåll. Inte bara polis, utan även vård. Stöd för att restaurera åker som legat för fäfot samt för nyodling ska inrättas. Livsmedelsproduktionen ska öka. Det ska startas framställning av kvävegödsel inom landets gränser.
Byråkrati, kostnader och tillståndsprocesser hämmar företagen och ska minska. Tågen ska gå i tid. Kommunerna ska få peka ut områden där det inte krävs bygglov för bostäder. Strandskyddet ska lättas.
Ska C:s förslag sammanfattas är det tydligt att partiet menar att det offentliga ska leverera grundläggande saker som vård, trygghet och infrastruktur. Inte ägna sig åt omfattande kontroller och detaljstyrning av människor och företag.
Trots att det som synes finns kloka tankar blir det väldigt svårt för C att få igenom dessa godbitar när man funnit sig så väl tillrätta i vänsterblocket. Det går inte att bortse från att svensk politik kännetecknas av två block där partier klumpas ihop efter definierade grupper – borgerliga och rödgröna. Det går inte heller att bortse från att C slagit ner tältpinnarna hos de rödgröna.
Därför ger C:s förslag fler frågor än svar. Det är ju inte lätt att omfamna grundläggande principer om individuell frihet, marknadsekonomi och ansvarsfull offentlig ekonomi när samarbetspartierna arbetar i diametralt motsatt riktning.
Det är ju trots allt inte bara de egna ståndpunkterna som avgör. Därför är det rimligt att Centerpartiet snart bestämmer sig för vad som är viktigast. Att konsekvent vara mot Sverigedemokraterna eller möjlighet att få igenom delar av sin politik.