Svenska kyrkan äger jättemycket skog. I Linköpings stift förvaltas nästan 30 000 hektar skogsmark i Östergötlands och Kalmar län.
Nu finns dock ett förslag på att göra stora förändringar i hur skogen sköts. Idén är att styrningen i viss mån ska centraliseras. Det ska förbjudas skogsbruk på större arealer än idag. Och på den mark som fortsätter att brukas ska färre träd avverkas och fler ska stå längre innan de huggs. Olika former av hyggesfritt skogsbruk ska prövas.
Förvaltningen av skogen föreslås bli "varsammare och mer naturnära". Det här innebär att kraven på ekonomisk avkastning ska tonas ned. Allt framförs i en utredning som lämnades till kyrkostyrelsen i höstas.
Förslagen låter behjärtansvärda och i linje med Svenska kyrkans värderingar – att vårda skapelsen. Att värdesätta annat än pengar.
Det är dock två saker som skaver.
Det första är att förespråkarna för en omställning av skogsbruket i stort bortser från att kyrkan redan är ett föredöme när det gäller miljö- och klimathänsyn.
Skogsbruket är certifierat. Stora arealer är skyddade som naturreservat och Natura 2000-områden. Andra är avsatta frivilligt för naturvård. I Linköpings stift är 12 procent av alla skogsmark avsatt för miljövårdsändamål.
Det andra som förespråkarna för en omställning av kyrkans skogsbruk ogärna berör är vilka delar av Svenska kyrkans verksamhet som ska bli lidande när inkomsterna från skogen minskar. Och det är inga små pengar. Resultatet från skogarna i Linköpings stift 2023 var 80 miljoner kronor.
Om utredningens förslag blir verklighet beräknas den årliga genomsnittliga avkastningen från skogen i stiftet rasa. Under de första tio åren är minskningen 63 procent, enligt nya siffror från SLU som tidningen ATL har publicerat.
I ett hundraårsperspektiv ser det aningen bättre ut. Då minskar intäkterna i genomsnitt med 21 procent, jämfört med idag. Men det är fortfarande ett betydande bortfall. Dessutom är siffrorna av sin natur osäkra.
Utredningens idé är att kostnaden för omställningen ska bäras solidariskt inom Svenska kyrkan, bland annat genom införandet av en intern hållbarhetsskatt.
Samtidigt går det inte att trolla bort att omställningen av skogsbruket innebär en ekonomisk smäll för kyrkan. Och det är ju inte så att det finns en brunn att ösa ur. Svenska kyrkan klagar redan över att det saknas pengar.
Oavsett var man står i skogspolitiken – om man tycker att det ska huggas mer eller mindre – är det vi nu närmas oss också den verkliga knäckfrågan. Vad är viktigast, människorna eller träden?
Som det är idag går pengar från skogen in i kyrkans verksamhet, som ofta riktar sig mot samhällets svagaste och mest utsatta. Det kan vara aktiviteter för barn, luncher för ensamma äldre eller någon som håller en hand när livet är som mörkast.
Så om det i grunden godhjärtade förslaget att ställa om kyrkans skogsbruk blir verklighet riskerar delar av den ömmande verksamheten bli lidande. Och i allra värsta fall blir det samhällets svagaste som får betala priset för att fler träd ska stå orörda i kyrkans skogar.