Miljöpartiet föreslog nyligen att införa ett så kallat Sverigekort för obegränsat resande med buss, tåg och tunnelbana i hela landet. Kortet ska kosta 499 kronor i månaden för vuxna och 250 kronor för barn, pensionärer och studenter. Inspiration säger partiet sig ha hämtat från Tyskland.
Här måste påpekas att Tyskland har åtta gånger fler invånare än Sverige på fyra femtedelar av Sveriges yta. Och ett välutbyggt järnvägsnät. Sverige och Tyskland är två helt skilda länder med olika förutsättningar.
Det går också att resonera kring hur genomförbart det egentligen är med statligt reglerade priser på tjänster som i huvudsak drivs i regionernas regi. Samt ifrågasätta om miljöpartisterna verkligen räknat rätt när de hävdar att det bara skulle kosta statskassan 6,6 miljarder kronor om året. Givet hur mycket kollektivtrafiken redan subventioneras kan detta knappast räcka för en så stor reform.
Huvudkritiken är emellertid vad man ska med ett billigt busskort där det inte går någon buss? Det är ju inte priset som ställer till det. Problemet är att kollektivtrafik är en produkt som inte fungerar, eller ens finns, för alla.
Bussen, i den mån den finns, kanske går på fel tider, till och från fel ställen eller så kan man inte ha med dig allt vad man behöver. Om buss, tåg eller tunnelbana inte är ett realistiskt alternativ spelar det ingen roll om Miljöpartiet så vill ge resenärerna betalt för att åka.
Det borde inte komma som en överraskning att en grundförutsättning för att människor ska åka kollektivt är att det finns kollektivtrafik. Ändå twittrade Grön Ungdoms språkrör Anton Bylin att Miljöpartiets förslag innebär ”billig kollektivtrafik för alla”.
2020 kom en rapport som visade att inte ens avgiftsfri kollektivtrafik fick bilister att i större omfattning i stället välja kollektivt. ”Avgiftsfri kollektivtrafik för alla är inget mirakelmedel för att öka resandet i kollektivtrafiken och minska resandet med bil. För att åtgärden ska vara effektiv behövs ett i grunden väl fungerande kollektivtrafiksystem”, förklarade Jens Alm, forskare vid nationellt kunskapscentrum för kollektivtrafik.
Alm varnade också för att avgiftsfri kollektivtrafik framför allt ledde till att människor som gick eller cyklade i stället började åka kollektivt, vilket ökade kostnaden för det allmänna ännu mer utan att biltrafiken minskat. Det är alltså nyttan och tillgången, inte priset, som främst avgör kollektivtrafikens konkurrenskraft.
Miljöpartisternas förslag bygger inte ut och förbättrar kollektivtrafiken eller gör den till ett reellt alternativ för fler. De ger bara mer till dem som redan har – och hävdar att det är ”till alla”. Som att människor som inte kan åka tåg, buss eller tunnelbana till jobbet inte ska räknas.