Efter två år med uppehållstillstånd går endast mellan tre och fyra procent av de nyanlända någon form av utbildning under 2017. Det visar siffror från Arbetsförmedlingen som Sveriges Radio rapporterade om i går. Det är en katastrof för svensk integration. Än värre är att siffran var den samma 2016. Problemen härrör enligt Olof Åslund på Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering från att dessa grupper inte ser nyttan med utbildningen. De tror inte att de kommer få något jobb ändå (vilket är osant, utbildningarna fungerar) eller att de inte ser nyttan med att ha ett arbete, eftersom inkomsterna inte är särskilt mycket högre än bidragen. Åslund menar också att det finns en utbredd skepsis mot att studera över huvud taget, vilket inte torde vara särskilt förvånande. Det är ett väl etablerat faktum att personer som kommer från välutbildade hem i större utsträckning söker sig till längre utbildningar.
Det här innebär att vi allt mer går emot ett etniskt präglat proletariat i Sverige som befinner mycket långt ifrån arbetsmarknaden. Fredrik Reinfeldt fick en gång löpa gatlopp för att han invände mot en fråga om allmän arbetslöshet i Sverige. Han menade att det i princip inte fanns några arbetsmarknadsproblem för etniska svenskar mitt i livet. Det hade han alldeles rätt i, men det ändrar inte faktumet att invandrade svenskar med dåliga språkkunskap och låg utbildning har en mycket hög arbetslöshet. Det är ett gigantiskt problem som delar Sverige.
Den ena delen får ta del av reallöneökningar, utbildar sig allt mer, gör vinster på bostadsmarknaden, bor allt bättre och lever tryggare liv. Den andra delen är hänvisad till trångbodda lägenheter där bilen brinner på parkeringen, måste förlita sig på sina barn som tolkar. Det skapar ett dubbelt utanförskap. Det är både ekonomiskt och kulturellt. Det måste bekämpas med utbildning för vuxna människor så att de kan få arbete. Det måste sättas in resurser i tidig skolgång för dem som växer upp i utanförskapet och det måste ske genom strukturella åtgärder för att göra områdena i vilka utanförskapet är som störst mer attraktiva.
Det finns inga enkla lösningar, utan måste ske långsiktigt och målmedvetet. Det går naturligtvis att lösa. Utbildningsplikten som snart kommer införas borde ha funnits i decennier. Bidragen måste sänkas och ett maxtak införas. Skillnaderna mellan bidrag och lön måste bli större. Sverige borde på allvar överväga ett poängsystem där nyanlända kvalificerar sig till välfärdsstaten genom arbete och inte har tillgång till hela den svenska bidragsapparaten omedelbart.