År 2035 kommer svensk arbetsmarknad att sakna nära 300 000 personer med yrkesutbildning. Oroväckande nog är bristerna som störst inom industrin och vården. Både de som ska skapa resurserna till välfärden och de som ska utföra välfärden kommer alltså att saknas.
Om bristen någorlunda ska kunna undvikas måste mer än dubbelt så många ungdomar som idag välja yrkesförberedande program på gymnasiet. Tyvärr pekar trenden åt andra hållet. Andelen gymnasieelever som går yrkeslinjer har minskat från 45 procent till 30 procent de senaste tio åren.
Noteras bör att detta inte är en utveckling som skett av sig själv. Nedvärderingen av det praktiska kunnandet kommer från politiska idéer. På 90-talet blev det ett uttalat mål att hälften av varje årskull skulle läsa på högskola.
Självklart får vuxenvärldens normer och värderingar avtryck på ungdomarnas val. Om det akademiska är normen kommer ungdomar att välja bort det praktiska. Och nu håller alltså den förda politiken på att bita oss i svansen när det saknas yrkeskunniga inom snart sagt de flesta icke akademiska arbeten. Hur ska vi då göra för att få fler ungdomar att välja yrkesutbildningar?
En början är att kommunerna bygger ut antalet utbildningsplatser på yrkesprogrammen. Det kan låta märkligt att öka platserna där det inte är någon efterfrågan, men elevernas val styrs också efter utbudet.
Tillgången är skevt fördelad över ytan. I fler än hälften av landets skolpendlingsområden – vilka är geografiskt stora - finns färre än hälften av yrkesutbildningarna representerade. Här behövs bättre samverkan mellan kommuner för att se till att utbildningarna finns tillgängliga i hela Sverige.
En annan faktor är att förbättra både möjligheten för yrkeselever att läsa in högskolebehörighet och att inte göra det. En del elever väljer bort yrkesprogrammen därför att de inte ger tillräcklig valfrihet, andra därför att de tycker att det teoretiska inslaget är för stort. Här har politiken ändrat fram och tillbaka, och just nu verkar valmöjligheten i praktiken inte att fungera på många skolor.
Sedan faller också ett ansvar på grundskolan. Den måste fokusera mer på att höja lägstanivån hos de elever som har svårast för studier. Idag går runt 20 procent av eleverna på gymnasiet på olika introduktionsprogram för dem som inte fått godkända betyg i nian. Sannolikt kunde flera av dessa lockats till yrkesutbildningar i stället, om de bara fått godkänt i grundskolan.