Fler och fler ungdomar begår riktigt grova brott i Sverige. Men det var först efter valet 2022 som politiken började arbeta systematiskt med problemet och ta fram åtgärder.
En rapport från Riksrevisionen kastar ljus över hur staten tidigare har arbetat mot ungdomsbrottslighet. Otillräckligt är den korta beskrivningen. Myndigheter som Polisen, Socialtjänsten, Statens institutionsstyrelse, Åklagarmyndigheten och Kriminalvården har haft stora brister i att samverka sinsemellan och samordna sina insatser.
Statistiken talar sitt tydliga språk. Till exempel kommer nio av tio ungdomar som misstänks för grova brott att återfalla i kriminalitet inom tre år. Färre än tio procent kommer att gå ut gymnasiet. De återfallsförebyggande insatserna har inte fungerat.
Det har inte heller rättsskipningen. I Riksrevisionens rapport svarar domare och åklagare att dagens regelverk inte är utformade för vår tids ungdomsbrottslighet. Unga misstänkta ges särskilt skydd genom mer sekretess och krav på snabba utredningar. Dessa krav går dock inte att möta när ungdomar begår riktigt grova brott. Åklagare känner till exempel där polisen undvikit att ta med minderåriga misstänkta därför att det skulle kunna ha sinkat en större utredning.
Hela begreppet ungdomsbrottslighet tycks faktiskt ha fått en ny innebörd. I Riksrevisionens rapport påminner några av de som svarat om hur man i Sverige brukade tala om ”ungdomar på glid”. Det var unga som kommit på kant med familj och skola. Brotten de begick var sällan av det grövre slaget. Ungdomarna kunde med lite stödinsatser återföras till samhället. Den typen av ungdomsbrottslighet har minskat under senare årtionden, precis som kriminalitet generellt har sjunkit.
I stället har en ny organiserad brottslighet vuxit fram. Gäng och klaner utnyttjar yngre medlemmar.
Genom att låta ännu icke straffmyndiga agera knarkkurirer, torpeder och mördare kan den kriminella sammanslutningen ducka stränga påföljder. Den unge brottslingen är inte heller på glid. Han kan ha hög status inom den egna gruppen och hejas på även av vuxna och närstående.
Utvecklingen mot den nya typen av ungdomsbrottslighet har funnits länge. Men det är först de senaste två åren som regeringen har börjat att genomföra reformer för att möta problemen.
Under 2023 startades till exempel en utredning om att se över straffpåföljder för unga, Kriminalvården fick uppdrag att förbereda avdelningar för 15–17-åringar och lagen ändrades för att göra det lättare att inleda brottsutredningar mot unga.
I november i fjol kom regeringen med ett särskilt paket om 2,8 miljarder kronor med bland annat fler platser och högre säkerhet på SIS- boenden, förstärkningsteam inom skola och socialtjänst, och en samverkansstruktur för myndigheter – det som Riksrevisionen nu efterfrågar.
Sammanfattningsvis är utvecklingen där fler yngre begår grova brott nedslående. Men det finns en ljusglimt i att staten nu åtminstone försöker hantera problemen. Förhoppningsvis kommer vi att få se resultat om några år.