Infrastrukturminister Andreas Carlson (KD) hade med sig en överraskning till Linköping. Mitt i sitt inledningstal på Transportforum ringde han upp vd:n för den ukrainska järnvägen Oleksandr Pertsovskyi.
Länken var skakig. Järnvägschefen mitt i språnget. Andreas Carlson frågade vad Sverige kan lära av Ukraina.
Underskatta aldrig risker, sa Oleksandr Pertsovskyi. Ha alltid en plan B. Ha flera planer. Se till att alla på en arbetsplats är tränade för olika typer av kriser.
Samtalet fortsätter samtidigt som järnvägschefen hoppar ur bilen och skyndar in i ett hus. Tåg hörs i bakgrunden. Han fortsätter.
Tänk på vad infrastrukturen kan göra mer än transport, manar Oleksandr Pertsovskyi de 1200 personerna som lyssnar på Konsert och kongress. Tåg kan bli sjukhus. Järnvägsstationer evakueringsplatser.
Sedan kopplas samtalet ner. Men det som finns kvar är inblicken i en helt annan verklighet. I Ukraina har järnvägsarbetare riskerat livet varje dag sedan den ryska invasionen, och de första tågen rullade mot fronten för att evakuera skadade och civila. Lärdomen är att vid kris eller krig blir de flesta jobb livsviktiga. Arbetsplatser måste fungera, för att samhället och försvaret ska fungera.
Det skärpta säkerhetsläget har också satt avtryck i programmet på Transportforum, som arrangeras för 41:a året i rad av VTI. Ständigt återkommer frågan om hur transportsystemet kan bli mindre sårbart – och hur samhället därmed ska bli mer resilient. Och de här frågeställningarna gör nog konferensen intressant för fler.
Transportforum kan sägas ha gått från att vara en tillställning för specialintresserade av vägar, järnvägar och cykelvägar till att bli ett tillfälle att lyfta viktiga frågor för totalförsvaret och klimatomställningen.
Det finns också något befriande i att höra samtalen om totalförsvar och klimatanpassning i Linköping. Skälet är att beredskapsarbetet för en gångs skull blir mer handfast, eftersom det är ett sammanhang där allt måste bottna i praktiska saker som broar, asfaltsvägar och järnvägsväxlar. Och det här gör att återuppbyggnaden av totalförsvaret blir mer hanterbart och överkomligt.
I vanliga fall brukar inte försvarsdiskussionen gå så långt som till vad som praktiskt behövs. Ledande politiker har under senare år blivit duktiga på att försöka skrämma folk till att engagera sig i totalförsvaret.
I samband med försvarskonferensen i Sälen förra året varnade ministern för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin (M) och dåvarande överbefälhavare Micael Bydén för att det kan bli krig. I år sa statsminister Ulf Kristersson (M) att Sverige inte är i krig, men att det inte heller råder fred. Kungen underströk allvaret och uppmanade alla att förbereda sig.
Men där lämnas vi för det mesta åt osäkerheten. Exakt vad ska vi göra? Hur ska vi förbereda oss?
En bra början är att lyssna på den ukrainska järnvägschefen på Transportforum. Alltså – vi bör inte underskatta risker utan öva för olika kriser.
Det här budskapet bör i synnerhet Östergötlands arbetsgivare ta till sig. Vänta inte in statliga krav på krisövningar. Sätt i stället igång och planera på alla arbetsplatser för vad som ska göras om skiten träffar fläkten.