Rysslands politiska tålamod har visat sig starkare än många bedömare i väst tidigare trott. Den geopolitiska strategi landet har ekar från kalla kriget, en tid ledargarnityret aldrig backade från. Det gjorde däremot de framträdande spelarna i Europa som stått handfallna i direktaktion när Ryssland attackerat Georgien och Ukraina. När Ryssland nu inför importförbud på livsmedel från bland annat EU och USA är det en åtgärd som de vet kommer vara kännbar för medborgarna och de är villiga att ta den risken.
Svaret måste vara att i större utsträckning isolera Ryssland. Men det kräver mer än sanktioner. Landets ekonomi är kanske inte ett luftslott, men väl ett gasmoln. Tysklands beslut att avskaffa all kärnkraft i landet har gjort dem beroende av rysk gas och dyrt subventionerad solkraft. Det har stärkt Putin och gör Tyskland mindre villiga att sätta hårt mot hårt. Frankrike å sin sida, har hamnat fullkomligt ur spinn på sin moraliska kompass och är ansvariga för den största vapenaffären någonsin mellan ett Nato-land och Ryssland. Mitt under ockupationen av Krim sände man ett krigsfartyg döpt efter den ryska flottbasen på halvön, Sevastopol. Storbritannien oroar sig i sin tur för att oligarkmiljarderna ska försvinna från Londonbörsen. Många tunga spelare i EU har alltså starka skäl att inte vilja delta fullt ut i det handelskrig som nu pågår mellan Ryssland och EU. Men åtgärder krävs och givet hur bräcklig den ryska ekonomins grund är, går det att sätta rejäl press på president Putin.
Prognoserna för den ryska ekonomin bygger på en tillväxt på 5 procent fram till nästa presidentval 2018, men i dagens läge kommer den närma sig noll procent, menar Sergej Gurjev, en före detta rådgivare till Putin i Svenska Dagbladet (11/8). Det beror inte enbart på sanktionerna som införts mot Ryssland, utan landet förlorar självklart också på att de förbjudit livsmedelsimport. Vanliga ryssar kan nu vänta sig på prischocker och matbrist. Behöver Putin dessutom skära ner i statsbudgeten som en följd av de sjunkande skatteintäkterna kan han ha målat in sig i ett hörn.
Putins utrikespolitiska äventyr har gjort honom populär bland folket. Men ingen statschef är populär särskilt länge om ekonomin inte fungerar. Visar det sig dessutom att den ryska tillväxtmotorn hackar på grund av att omvärlden inte accepterar rysk aggressionspolitik är det troligt att det ryska folket svänger. Det är alla dagar i veckan bättre med ordnad ekonomi än geopolitisk framgång.
De ryska motsanktionerna tyder på desperation. Inget av de länder som nu förbjuds exportera mat kommer drabbas särskilt hårt ekonomiskt. Däremot kan det bli känsligt för enskilda jordbrukare och livsmedelsexportörer. För de länder, främst i Baltikum, som drabbas hårdast kan med fördel en del av EU:s jordbruksstöd allokeras och användas för att kompensera fallande intäkter. Men för att sanktionerna ska fungera måste EU:s stormakter göra sig oberoende av Ryssland och vara villiga att ta en ekonomisk smäll för det. Att tvinga ner Putin på knä och trygga fred och säkerhet i Europa kan inte blir en plånboksfråga för EU.