"Han är ett svin som står lågt i kurs, för han säger sånt ingen annan törs. När nån frågar hur jag vågar skita ut sån lort, ja då gömmer jag mitt alter ego fort."
Raderna är från Magnus Ugglas geniala 90-talsdänga "Jånni Balle".
Det är populärt nu med låtar som beskriver olika politiska skeenden. Jag nynnar på "Jånni Balle" när jag tänker på Sverigedemokraterna och partiets tvåfrontstaktik, som går ut på att partitoppen säger en sak och tar avstånd från - eller slänger ut - medlemmar som säger en annan.
Färskaste exemplet är Richard Wall, landstingspolitiker i Stockholm, som uteslöts i veckan. Anledningen har uppgetts vara ett utspel från Wall om "tjusiga tiggarkvinnor". Wall själv säger att det handlar om olika saker, bland annat en konflikt mellan honom och gruppledaren i Stockholm, Dan Kareliusson. Kareliusson bekräftar uteslutningen och att det har funnits ett personärende på Wall under en längre tid. Wall blir nu en av tre politiska vildar i huvudstaden - samtliga uteslutna ur SD sedan valet 2014. Det beklagar Kareliusson men säger "om partistyrelsen anser att man ska lämna partiet har man varit destruktiv på något sätt" (Expressen 10/11).
Det hör inte till ovanligheterna. I slutet av förra månaden uteslöts sex personer och fyra varnades (SVT Nyheter 26/10). Kastas man ut tillhör man inte SD:s framtidsnamn, utan offerlamm vars roll inte ska förringas. De behövs för att upprätthålla fronterna.
Det är då den dyker upp i mitt huvud, "Jånni Balle" som handlar om en skådespelare som inte vill ta ansvar för de utspel som hans alter ego gör: "Det var faktiskt Jånni Balle som sa, ja jag lovar det är sant, det var inte jag. Jag kan inte alls rå för det Jånni gör."
Men skådespelaren vill in i finrummet, "bli aktör och få spela dramatik", så han låter Jånni gå i graven. Men "då försvann den stora massan, all glamour, allt klirr i kassan och livet som statist blev jävligt trist".
Så då får han comeback, för "Jånni går sin egen väg", och är till stor nytta för skådespelaren som utan att behöva stå till svars kan fortsätta häva ur sig sådant som ingen annan ”törs”.