Det är budskapet från den S-märkta tankesmedjan Tiden, som i onsdags släppte en rapport om en mer hållbar asyl- och migrationspolitik.
Budskapet från Tiden är ungefär det som år 2013 framfördes av dåvarande migrationsminister Tobias Billström (M). Det är att integrationen i hög grad påverkas av mängden människor som kommer till Sverige. Därför måste vi diskutera volymerna. Men 2013 fick Billström rent ohemul kritik för den ståndpunkten – inte minst från socialdemokratiskt håll. Han fick löpa medialt gatlopp.
Men nu har inställningen till asyl- och migrationspolitiken ändrats.
Tidigare har det varit gynnsamt för S att behålla den stora laddningen i migrationsfrågan. Att framställa det som att det bara finns två positioner – helt stängda gränser eller vid gavel mot omvärlden. Att beskriva det som att migrationspolitiken är så omgärdad av internationella konventioner och annan juridik att den inte går att ändra. För på det sättet kunde beröringsskräcken för Sverigedemokraterna upprätthållas och i förlängningen Alliansens splittras.
Nu är dock läget annorlunda – även i omvärlden. Migrationskrisen visade vad som kan ske i en allt mer lättrörlig och internationaliserad värld. Coronakrisen har också påmint om att välfärdens resurser är smärtsamt ändliga. I längden går det inte att förena ett oerhört generöst mottagande av migranter med en lika generös välfärdsstat. Och Alliansen har spruckit. Så nu lyfter från socialdemokratin stora testballonger – likt Tidens rapport – för att cementera positionsförflyttningar inom migrationspolitiken. Om det leder till splittringar inom partiet återstår att se.
Att Socialdemokraterna omvärderar är samtidigt välkommet. Självkritiken som börjar märkas i leden är, oavsett dess djup, träffsäker. På Tidens digitala rapportsläpp inledde Socialdemokraternas tidigare partisekreterare Lars Stjernkvist, som även varit generaldirektör för Integrationsverket. Han har ägnat en stor del av sin politiska gärning åt migrationspolitik men sade sig ångra att migrations- och asylpolitiska frågor inte har diskuterats annat än i panik. Att det har saknats nyanser och varit oerhört polariserat.
När framtidens migrationspolitik skissas krävs eftertanke. Det är genuint svåra mänskliga frågor. Men det är ett politikområde som har samma förutsättningar som andra. Resurserna är begränsade. Det finns inte heller bara två positioner, stängda eller öppna gränser. Det finns en politisk värld däremellan.