Therese hade storslagna planer för sommaren – hon skulle gifta sig. Men först passade hon på att åka ner med familjen till solen och värmen (AB 10/7). De senaste två åren har hon, precis som alla andra, fått lära sig hur det är att leva med inskränkt rörelse- och mötesfrihet. Nu var det äntligen över.
Med vad Therese inte hade räknat med är pilotstrejken. När SAS-flyget hem till Sverige ställdes in lämnades hon och barnen strandsatta i Torrevieja i sydöstra Spanien. Att ta sig hem blev lättare sagt än gjort. Många i Europa har semester just nu. Det är svårt att med kort varsel hitta ett färdmedel som inte är fullbokat.
Därmed missade Therese sitt eget bröllop.
De senaste dagarna har tidningarna fyllts av liknande berättelser. Vanliga svenssons som fått semesterdrömmarna krossade, som tvingats vända om på Arlanda när flyget efter många om och med ställts in.
Under söndagen kom beskedet att piloterna slutar flyga hem strandsatta resenärer, efter att först ha lovat det motsatta (SR 10/7). Det tär ännu mer på allmänhetens förtroende för bolaget. Samtidigt går det att förstå piloternas frustration. SAS har under en längre tid anklagats för att slira med arbetsvillkoren (SvD 6/7).
Den pågående konflikten har inte uppstått ur ett vakuum. De anställda måste någon gång tillåtas reagera mot ledningen, även om det blir obekvämt för oss andra.
Att andra flygbolag inte satsat på den skandinaviska marknaden beror just på SAS starka ställning. Men även denna hållning luckras sakta men säkert upp. Såväl lågprisbolagen Ryanair och Eurowings som finska nationalklenoden Finnair nosar redan på den svenska inrikesmarknaden. Om SAS ställning kraftigt sänks eller till och med försvinner förpassas vi inte till tåg och buss. Till skillnad från andra färdmedel är flygbranschen mer lättrörlig och konkurrensutsatt.
När SAS grundades 1946 var det kommersiella resandet i sin begynnelsefas. SAS blev därmed en flaggbärare – en stolt symbol för både Skandinavien och det moderna resandet. Precis som British Airways eller Turkish Airlines var SAS inte bara ett flygbolag, utan en kulturell representant för en hel region. Av denna anledning har bolaget särbehandlats av staten, vilket försvårat en omställning när marknaden förändrats.
Men alla traditioner är inte goda traditioner. Det finns ingen anledning att hålla fast vid det förlegade. Därför borde både affärs- och fritidsresenärer välja bort SAS nästa gång. Det ska vara upp till oss konsumenter att bestämma vilka aktörer som är dugliga nog att möta våra behov. Och om vi måste sänka flaggskeppet för att fler inte ska missa sitt eget bröllop – må så vara.