Tandvårdsreform kan leda till tudelning

Frågan är vad de ökande ambitionerna kommer att kosta.

Om folktandvårdens kvalitet utarmas kommer fler patienter flytta till den populära privata marknaden för tandvård.

Om folktandvårdens kvalitet utarmas kommer fler patienter flytta till den populära privata marknaden för tandvård.

Foto: FREDRIK SANDBERG / TT

Ledare2021-03-08 05:00
Detta är en ledare. Correns ledarsida är borgerlig. Tidningen står fri och obunden från alla partier.

Regeringen vill att tandvården ska bli mer jämlik och organiseras mer som sjukvården. Frågan är vad det kommer att kosta. Tandvården idag finansieras till mer än 60 procent av patientavgifter. Den tidigare socialdemokratiska toppolitikern Veronica Palm har lett en statlig utredning om hur tandvården ska göras mer jämlik som presenterade sina förslag förra veckan.

Bakgrunden till utredningen är skillnader i hur olika grupper använder tandvården. Två tredjedelar av svenskarna går på regelbundna kontroller. Men en tredjedel väntar med att gå tills de får akuta besvär som är dyra att åtgärda. Om tandvården ska bli mer jämlik handlar det alltså om att ändra beteenden.

Utredningens svar är att trösklarna ska sänkas genom att besöken ska bli billigare. Den enskilde ska betala mindre och skattebetalarna mer. Det är inte en självklar strategi med tanke på att den sänkning av egenavgiften som genomfördes 2018 inte träffade den grupp man ville nå. Subventionerna nyttjades av de som redan gick till tandläkaren.

Det är också värt att påminna om att svensk tandvård fungerar relativt väl. Tandhälsan sett till hela befolkningen fortsätter att bli bättre över tid. Det är populärt att jobba inom tandvården. De sociala skillnaderna i tandstatus är mindre här än i många jämförbara länder.

Migrationen har inneburit utmaningar för tandvården. Inte minst senare års invandring av unga vuxna från länder som saknar tandvård för barn och unga. Dessa omfattas av den avgiftsfria tandvården i Sverige och har ofta större behov av tandvård.

Men det är inte bara skillnader i ursprungsland som avgör tandhälsan. Historiskt sett var denna sämre på landsbygden i Sverige. En liten sådan effekt är faktiskt synlig i statistiken.

Om patientavgifterna ska minska finns det sannolikt också stora behov av att rationalisera. I den nu aktuella utredningen tonas visserligen behoven av finansiering ned. Det talas om 6-7 miljarder kronor. Men tandvårdsreformer har utretts tidigare av både socialdemokratiska och borgerliga regeringar. Då har det talats om upp mot 20 miljarder för att låta tandvården finansieras som sjukvården.

Klart är att om inte de ökade ambitionerna verkligen åtföljs av tillräckligt mycket pengar kan det leda till en ytterligare tudelning av tandvården. Om folktandvårdens kvalitet utarmas kommer fler patienter flytta till den populära privata marknaden för tandvård. Reformer som syftade till att minska skillnader kan då i stället befästa dem. Om man förstås inte avser att socialisera tandvården helt och hållet.