Under måndagen hissas Nato-flaggan på Malmen i Linköping. Och det sägs att det har gått fort, vägen hit. Att Sverige på kort tid bestämde sig för att kasta en månghundraårig alliansfriheten åt sidan för att ansöka om Nato-medlemskap.
Den historieskrivningen är dock tveksam. Snarare bör vi se det som att ett 30-årigt förhållande till slut har formaliserats.
Den 5 maj 1994 beslutade Sverige att gå med i Partnerskap för fred, efter inbjudan av Nato. Där inleddes ett samarbete som sakta med säkert har fördjupats.
Med åren knöts allt fler band mellan Nato och Sverige. 1997 blev vi medlem i Euro-atlantiska partnerskapsrådet. 1998 fick vi en Natoambassadör. 2008 fick vi en egen delegation vid Natos högkvarter i Bryssel. 2014 ingicks ett individuellt partnerskap. 2016 tecknades avtal om värdlandsstöd.
Och kanske viktigast av allt – Sverige har deltagit i en mängd insatser utomlands. Många har varit Natoledda, likt Bosnien-Hercegovina, Kosovo, Afghanistan, Libyen och Irak.
För varje insats har Sveriges förmåga att samarbeta med Nato ökat. Över tid har Sveriges och Natos militära standarder på så sätt harmoniserats. Försvarsmakten har också fått visa vad den går för. Så inte undra på att Nato med öppna armar tog emot Sverige.
Detta bör vi också påminna oss om – att Sverige har tagits väl emot i Nato, mycket tack vare att de andra länderna redan känner det svenska försvaret från en rad utlandsinsatser. Hade det inte varit för att makthavare i Ungern och Turkiet tog den svenska Nato-ansökan som förevändning att förhandla något för egen vinning skulle processen ha gått på rekordtid.
Här finns också en motsägelse. Det talas ofta hånfullt om det svenska insatsförsvaret, som under 2000-talet skulle fokusera på internationella insatser i samarbete med andra. Insatsförsvaret är närmast bespottat i den offentliga debatten. Samtidigt har insatsförsvaret gjort att Sverige ses som väl rustat för Nato i dag.
Visserligen återstår mycket jobb de kommande åren för att stärka det svenska försvaret och välkomna Nato-funktioner på plats i landet. Det lär innebära en massiv utbyggnad av försvarsinfrastruktur framöver, vilket verkar ha dragit igång en kamp mellan kommuner om att få försvarsetableringar. I detta finns en samhällsförändrande kraft för många orter.
På det stora hela är dock Sverige väl rustat för Nato. För det ska vi tacka insatsförsvaret.