I fem veckor har jag varit vikarierande politisk redaktör här på Östgöta Correspondenten. Det har varit en härlig möjlighet för mig att få jobba med någonting jag tycker är roligt, samtidigt som jag lärt mig om arbetslivet och får med mig många fler livserfarenheter i bagaget. Det borde fler studenter få uppleva.
Men det finns moln på den annars ljuva östgötska himlen, den första juli införde regeringen nämligen fribeloppet igen.
Fribeloppet är gränsen för hur mycket inkomster du får ha utan att ditt studiemedel påverkas. Om din inkomst är högre än fribeloppet minskar både bidraget och studielånet. När man ansöker om studiemedel får man fylla i hur stor inkomst man beräknar ha under det kalenderhalvår man ansöker för. Med kalenderhalvår menas 1 januari–30 juni och 1 juli–31 december (CSN).
Inkomster under sommaren kan påverka dina bidrag och lån, även fast du inte studerar då, eftersom du inte får tjäna så mycket per termin innan fribeloppet slår till och du förlorar både i lån och bidrag (CSN).
Fribeloppet avskaffades under pandemin för att fler studenter skulle kunna gå in och arbeta när samhällets alla hörn skrek efter personal. ”Det finns ett fortsatt behov av att studerande ska kunna arbeta, och särskilt gå in och avlasta i vården och andra samhällsbärande verksamheter med anledning av covid-19-pandemin.” skrev regeringen i januari på sin hemsida.
Men, skriker inte alltid arbetsmarknaden efter folk? Är inte det var och varannan löpsedels innehåll? ”Fler lärare, fler sjuksköterskor, fler ingenjörer, fler statistiker behövs”. Listan kan göras lång.
Enligt Centrala studiestödsnämndens enkätundersökningar arbetar en majoritet av landets studenter under terminerna med uppgifter som de utbildar sig för eller på närliggande områden. Varför motarbeta dem?
”De studenter som gör en insats nu, till exempel i vården, ska inte behöva oroa sig för sitt studiemedel eller för att bli återbetalningsskyldiga till CSN”, sade utbildningsminister Anna Ekström angående fribeloppets avskaffande i pandemitider (Regeringen.se). Men ska till exempel en sjuksköterskestudent bli återbetalningsskyldig nu? Även fast vårdköerna bara fortsätter växa?
Själva syftet med universitetet, förutom egenvärdet i bildning, är väl att få ett jobb? Om studenter då kan lära sig och börja jobba redan under sina studier är ju det toppen. Det ökar bara chansen för att få ett jobb efter examen. Ungdomsarbetslöshet är ju inte direkt någonting vi lider brist på.
Men jag straffas för att jag vill kunna äta mat och betala hyra även under sommaren.
Tar man fullt bidrag och lån, som jag till exempel, innebär det i runda slängar 11 000 kronor i månaden. Det räcker inte för att kunna spara så jag klarar mig hela sommaren. Alltså måste jag sommarjobba.
Jag bor i en korridor med 20 andra i Lund. När någon ny flyttar in tipsas denne ofta om att inte jobba, för då tjänar man tillräckligt lite för att vara berättiga bostadsbidrag. Hur kan regeringen stödja ett förslag som premierar bidragsberoende snarare än driv?
Studielånssystemet vi har i Sverige är toppen. Det gör att alla kan plugga på universitetet. Det fiffiga är ju att man lånar pengar av sig själv i framtiden. Det är 50-åriga Johannas pengar 20-åriga jag lever på just nu.
Ett argument för fribeloppet är att inkomstbegränsningen stimulerar de studerande till att snabbt avsluta sina studier vilket leder till ökad effektivitet i utbildningssystemet.
Men vad är mer effektivt än att få jobb? Att ha en examen betyder inte att man får jobb. Dessutom är väl jag själv bäst lämpad att ta mina egna beslut? Så länge jag är införstådd med att pengarna ska betalas tillbaka borde det vara upp till mig, en vuxen person, att få jobba eller studera som jag vill.
Jag har verkligen trivts med det här jobbet. En extra tanke sänder jag till alla er som skickat mig mejl, brev eller meddelanden med tankar och åsikter om mina texter. Det har varit otroligt roligt att få ett sådant gensvar på sina texter. Jag hoppas fler studenter kan få känna samma sak, oavsett vad de pluggar till.
Därför borde fribeloppet avskaffas, så studenter kan ta större plats på arbetsmarknaden – precis som jag gjort i sommar. Tack för allt och fortsatt trevlig sommar!