Mordet på hiphopmusikern Einár har på ett helt nytt sätt skapat debatt om så kallad gangsterrap, det vill säga hiphopmusik som i texter och symbolik handlar om och glorifierar knarkhandel och våldsbrott i förorterna.
Att mordet på Einár för många blivit en slags milstolpe är inte konstigt. Vad som hittills har framkommit om mordet är gastkramande. En nittonårig pojke jagas till en stängd trappuppgång där han skjuts upprepade gånger på 1,5 meters avstånd. Bilderna på den döda kroppen sprids sedan på sociala medier.
Det är svårt att greppa hur brutalt och meningslöst våldet är. Samtidigt har bara i år hittills 50 unga personer skjutits ihjäl under liknade omständigheter runt om i Sverige. Det finns en utanförskapskultur som kretsar kring droghandel, vapen och avståndstagande från majoritetssamhället.
Mordet på Einár kan inte kopplas loss från den musikkultur han verkade inom. Den som söker på Youtube efter musikvideor i genren får se idel bilder som anspelar på skjutvapen och mord. Låttexterna handlar i stor utsträckning om kriminalitet, droger och vapen. Våldsbejakandet stannar inte vid ord. Flera av de stora artistnamnen inom gangsterrappen figurerar i utredningar om olika typer av brott. Sammanblandningen av dikt och verklig erfarenhet är en stor del av tjuskraften hos den här typen av musik. Det sägs vara svårt att vara trovärdig som gangsterrappare om man inte är gangster.
Därför är det märkvärdigt hur det svenska samhället i det längsta har undvikit att ta avstånd från gangsterrappen. Man har till och med uppmuntrat den och satt den på piedestal. Det mest uppmärksammade exemplet är Sveriges radio P3 som delat ut pris till artister som samtidigt varit misstänkta för grova brott. För första gången kommer nu en samlad kritik mot Sveriges radio och musikchefen Anna-Karin Larsson lät inte helt trygg i sina svar när hon intervjuades i Nordegren & Epstein. Argumentet att Sveriges radio ska fortsätta spela gangsterrapp därför att ungdomar ”behöver det” låter inte helt övertygande.
Självklart ska man inte förbjuda musik. Men att gå därifrån till att lyfta fram och hylla är ett stort steg. Det finns många artister och låtar vi aldrig skulle få höra spelas i Sveriges radio, även om de har många lyssnare. Tyvärr har vi anledning att vara besvikna över hur public service bidragit till kriminellas stjärnglans. Det vuxna Sverige borde våga stå upp för demokratins värderingar.