De svenska elpriserna börjar likna den fula ankungen. Det blir extra tydligt när solen skiner och billig solel strömmar in i södra Sverige från kontinenten. Tyska solceller ställer till problem.
”Vi har ett nytt fenomen som vi redan har märkt av under våren. Det finns risk att det produceras mer el än planerat när solen skiner och det blåser mycket”, säger Pontus de Maré, driftchef för Svenska kraftnät i en kommentar (TT 27/5).
Fenomenet kallas ”ankkurvan”. Ritar man upp hur elpriset utvecklar sig under soliga dagar liknar mönstret nämligen en anka i profil. Det har med den ojämna balansen mellan produktion och förbrukning att göra.
Tidigt på morgonen när elförbrukningen är hög står solen lägre på himlen. Då blir priset högt. Mitt på dagen när solen skiner som starkast, det vill säga när solelen går på högvarv, sjunker i stället förbrukningen. Då kan priset falla så mycket att det blir negativt.
I teorin får man alltså betalt för att använda mer el. Åtminstone tills solen går ner. Då blir det tvärtom. Medan solen sjunker i väst ökar förbrukningen när människor kommer hem efter arbetsdagen. Då skjuter elpriset i höjden igen. Ankan reser sig på båda benen.
Den här prisutvecklingen får oönskade konsekvenser. Svenska kraftnät behöver leta efter elproducenter som vill få betalt för att minska sin produktion. Incitamentsstrukturen blir alltså helt bakvänd. Det är få som vill investera i mer elproduktion om man kan få betalt för att producera mindre el.
Svenska kraftnät får också leda om överproduktionen av el som strömmar in från söder vidare norrut. Det är tvärtom jämfört med hur flödet vanligen sett ut. Då har elen strömmat från elöverskottsområdena i norr till de behövande i södra Sverige.
Det svenska elsystemet är alltså inte bara ansträngt på vintern när det är kallt och mörkt. Den väderberoende elproduktionen leder till problem även under våren och sommaren. Elsystemet är helt enkelt byggt för vackert väder.
Det kan förstås låta bra att elen är så pass billig att den räcker och blir över. Särskilt då den kommer från gröna solceller och vindturbiner. När solen skiner och vinden blåser produceras väldigt mycket el. Men inte nödvändigtvis vid rätt tidpunkt när den behövs.
Balansen mellan produktion och förbrukning måste vara i balans vid varje givet tillfälle. Det är inte möjligt med enbart väderberoende kraftslag. De behövs också, men de kan inte vara basen i produktionen. Då uppstår den sortens obalanser som ankkurvan illustrerar.
Om rätt frekvens inte går att upprätthålla i systemet kan utrustning skadas. Elnätet kan till och med släckas ner.
Volatiliteten i priser och flöden visar hur opålitliga de förnybara energikällorna blir utan planerbar kraftproduktion basen. För att platta till ankkurvan behöver elsystemet förstärkas med el som kan produceras dygnet runt.
Gröna visioner om att framtidens elsystem byggs med företrädesvis sol och vind är en amsaga. Ungefär som berättelsen om den fula ankungen.