Denna vinter har en debatt om vab och föräldraledighet rasat i offentligheten. Hur är det, lägger vi alldeles för många skattekronor på att tillbringa tid med våra telningar? Debatten initierades av Kajsa Dovstad på liberala tankesmedjan Timbro. I december beskrev hon i Expressen hur folk sparar dagar från föräldraledigheten för att sedan ta ut dem i juletider, en belastning för verksamheter som kämpar med bemanning (6/12).
Därtill menar Dovstad att vabbandet i Sverige gått i överstyr och att förskolan skickar hem ungarna för minsta lilla nysning (AB 23/12). Inte minst i kölvattnet av pandemin och den försiktighetskultur som skapats kring sjuka småbarn. 2022 beräknades den tillfälliga föräldrapenningen, det vill säga vab, kosta skattebetalarna åtta miljarder kronor. Det innebär två miljarder kronor mer än innan pandemin.
Från ett liberalt perspektiv är Dovstads argument klart rimliga. Dels finns oron för slöseri med gemensamma resurser – hade pengarna kunnat gå till livsnödvändig verksamhet snarare än julfirande? Dels finns fokus på individens, i det här fallet kvinnans, möjlighet till självförverkligande. Jobbfrånvaro har en negativ effekt på karriär och löneutveckling.
Det konservativa motargumentet formuleras dock väl av Josefin de Gregorio på Svenska Dagbladet. Hon menar att Dovstads argumentation bidrar till en ”familjefientlig stämning”, i en tid med nedåtgående födelsetal och en i väst allt bredare diskussion om ”barnfrihet”. Med det sistnämnda syftar de Gregorio på en aggressiv internetrörelse, där man bland annat uttrycker avsky mot barn som gråter på offentliga platser.
Barnafödandet i Sverige må ha sjunkit avsevärt de senaste decennierna, men det är ändå bland det högsta i Europa (SCB, 2021). En viktig anledning är att kvinnor i Sverige (och norra Europa i allmänhet) slipper välja mellan familjeliv och karriär. I södra Europa är barnomsorgen och föräldraförsäkringen sämre uppbyggt, vilket lett till att kvinnor i Italien och Spanien i snitt föder 1,24 barn (i Sverige 1,67).
Samtidigt kan man notera att barnafödandet är på väg att bli en klassfråga. Höginkomsttagare får i snitt fler barn, framför allt vad gäller männen (DN 29/12). I tider med stegrande inflation och en bostadsmarknad där det i storstäderna tar flera år innan man lyckas ordna med en permanent bostad lär detta cementeras än mer.
Från borgerligt håll handlar det om att hitta en balans mellan det liberala och det konservativa förhållningssättet. Striden om vab och föräldraledigheten lär därför fortsätta i framtiden.