Den före detta ryska dubbelagenten Sergej Skripal, som påstås ha sålt information till Storbritannien där han numera bor, har tillsammans med sin dotter förgiftats med en nervgas som utvecklats av och bara ägts av Ryssland. Hur detta kunde ske har varken president Vladimir Putin eller någon av hans underordnade velat förklara.
Men de hävdar bestämt att ryska myndigheter inte har något med saken att göra.
Mycket pekar dock på att det är just Ryssland som ligger bakom attacken, vilket Storbritanniens premiärminister Theresa May också har konstaterat då hon anklagat ryska staten för mordförsök.
Varför Ryssland skulle försöka mörda Skripal är inte svårt att lista ut.
Han dömdes för högförräderi 2006, men ingick 2010 i ett utbyte av avslöjade spioner och kunde därför utlämnas till Storbritannien. Enligt mellanstatliga överenskommelser är han därmed fredad, men det verkar inte ha dämpat hämndbegäret hos ryska myndigheter.
Det är inte heller första gången liknande attacker sker på brittisk mark där bevis pekar mot Ryssland. Det kanske mest uppmärksammade är mordet på Aleksander Litvinenko, avhoppare från ryska underrättelsetjänsten FSB, som skedde 2006. Då var Storbritanniens reaktion svag och Ryssland lyckades komma undan med varken förklaring eller kännbara sanktioner.
Nu har dock Theresa May gjort sig beredd att ta till ordentliga motåtgärder och bland annat utvisat 23 ryska diplomater, samt kallat till möte med FN:s säkerhetsråd.
Men från Sveriges utrikesminister Margot Wallström (S) är det tyst. Hon har inte riktat ens ett litet förmanande finger mot Ryssland. Är detta ytterligare ett exempel på den feministiska utrikespolitiken?
På mötet i FN:s säkerhetsråd, där ju Sverige sitter med, kommer Storbritannien att ge ytterligare information om attacken.
Det om något ger Sverige anledning och möjlighet att ta tydlig ställning.
För frågan som måste besvaras nu är inte vem som är skyldig till mordförsöket på Sergej Skripal och hans dotter, utan hur markeringen mot Ryssland ska se ut utöver de utvisade diplomaterna. Brittiska ministrar kommer dessutom att bojkotta fotbolls-VM i Ryssland senare i år. En annan möjlig åtgärd är att frysa ryska tillgångar i Storbritannien.
Att göra en svag markering eller hota med sanktioner mot Ryssland utan att genomföra dem har redan testats flera gånger och fungerar inte. Storbritannien, som lyckligtvis inte står i någon beroendeställning till Ryssland, har nu möjlighet att göra en markering som faktiskt är kännbar för president Putin. I detta måste Sverige vara med och stötta, inte minst som medlem i FN:s säkerhetsråd och i enlighet med vår ensidiga solidaritetsförklaring. Vi måste stå bakom de länder vi förväntar oss få hjälp av.
Ryssland har genom attentatet återigen visat att avhoppade agenter inte går säkra i andra nationer.
Samtidigt nonchalerar landet omvärlden genom att inte ens bemöda sig med en förklaring till hur nervgasen i fråga kommit i närheten av Skripal. Omvärlden får inte låta ett sådant beteende fortsätta.