I Linköping finns många fina bostäder. Om Tidöpartierna tar bort de skärpta amorteringskraven blir det lättare för unga att köpa dem.
Tusentals driftiga ungdomar flyttar till Linköping för att plugga. En del skriver ”exjobb” på lokala företag, kanske blir ihop med andra studenter, och vill sedan stadga sig i staden. Karriärmöjligheterna är spännande och kommunens ekonomi välskött.
För att börja vuxenlivet i Linköping behöver man dock en bra bostad, och en sådan är svår för LiU-studenter att köpa. De flesta har inte hunnit spara miljoner och måste därför ta lån.
Men det går inte alltid. Bankernas lånevillkor begränsas nämligen av stränga regler, särskilt amorteringskrav.
Om man lånar över hälften av bostadspriset måste man betala av en procent av lånet varje år. Lån över 70 procent måste betalas av med två procent. Om man därtill lånar mer än 4,5 gånger hushållets årsinkomst måste man betala av tre procent per år.
De nyexade LiU-studenterna är bra bolånekunder, eftersom de får stabila jobb med fin löneutveckling på sikt. Men till en början har de så låga löner och besparingar att de direkt landar på skärpta amorteringskrav. Att varje år betala av tre procent på ett tremiljonerslån blir 7 500 kronor i månaden. Med ränta och andra fasta kostnader har unga inte råd.
Att hyra är förvisso billigt i Sverige, men sällan något bra alternativ för nyexade LiU-studenter. De har ofta varken familjekontakter i Linköping eller höga poäng i lokala bostadsköer. Dessutom gör hyresregleringen att medelklassen klamrar sig fast vid hyreskontrakten i evigheter, att många ursprungliga hyresrätter redan ombildats till bostadsrätter, och att det inte går runt ekonomiskt att bygga nya. Bristen på hyresrätter gör att många unga måste köpa.
Men samhället blir också bättre när unga äger sina hem.
Då bryr de sig om samhällsekonomin och blir mindre radikala. När de får hänga med på värdeökningen minskar också deras känsla av att alla boomers blivit bostadsrika och dragit upp stegen efter sig. Då minskar polariseringen mellan generationerna.
Ägda bostäder slits också mindre än hyrda, eftersom man är mer försiktig med sina egna saker. Dessutom bestämmer bostadsägare mer själva och tar ansvar för sina lokalmiljöer – som de känner bäst. En bostadsrättsförening kan byta ut en P-ruta mot ett cykelställ om det blir bättre så, och villaägare planterar fina träd eller snickrar altaner.
Därför är det bra att Tidöpartiernas utredning nu föreslagit att de skärpta amorteringskraven tas bort. Den som lånar över hälften av bostadspriset ska tvingas betala av en procent per år, men inte mer.
Om utredningen blir lag kan Linköping äntligen få fler unga bostadsägare.
LÄS MER:
LEDARE: Lyxiga palatset avslöjar vart Linköpingsbornas pengar går