Svensk landsbygd har förändrats i grunden. Det märks utanför Kisa, och kanske i synnerhet på gården Öknehult som nu är till salu.
För det var här som Kisaprofilen John Ivar Andersson, kallad Järn-John, år 1967 började bygga upp ett frilufts- och turistcentrum. Då var det något helt nytt. Och få trodde på det.
I boken "Än en gång däran – nio berättelser om John Ivar Andersson" (2006) beskriver journalisten Torbjörn Nilsson hur Järn-John långt före många andra såg turismen som den stora framtidsbranschen i Kinda.
"När politikerna inte ville lyssna på honom satte han själv igång att bygga semesterparadis i Öknehult, mellan Kisa och Ulrika."
Det som Järn-John lade grunden till märks än i dag. På Öknehult drivs ett populärt våffelkafé. Där finns även ett vandrarhem.
Och det här gör Öknehult till en närmast perfekt illustration över den stora förändring som svensk landsbygd har genomgått. Tvärtemot vad många trodde när Järn-John började etablera sitt turistcentrum i Kinda-skogarna har besöksnäringen utvecklats till en basnäring för landsbygderna i allmänhet och många gårdar i synnerhet.
Bara i Kinda kommun finns en mängd gårdar där besöksnäringen har blivit stor. På en gård i Valla utanför Rimforsa hittas Fresons bageri och trädgård, som säljer allt från egengjord ostkaka till växter. Vid Åsundens strand ligger Ryda gård, som har allt från restaurang till fisketurer med guide. Och på Basunda gård finns bland annat stuguthyrning och en gårdsbutik med viltkött.
Men samtidigt som den nya branschen – med butiker, restauranger och upplevelsepaket – växer på landsbygderna verkar det klassiska lantbrukets betydelse minska. De aktiva lantbruken blir färre. Gård efter gård avvecklar livsmedelsproduktionen.
Så vad är då att vänta framöver? Att besöksnäringen blir ännu mer dominerande på landsbygderna?
Kanske. Men den starkaste trenden framstår vara en helt annan. Och den här märks också kring Öknehult.
För i Corren säger mäklaren som sköter försäljningen av gården att det mest intressanta för en köpare lär vara all skogsmark som hör till gården. Att gården dessutom ägs av ett aktiebolag gör fastigheten ännu mer attraktiv för investerare.
Det här är också den trend som nog förändrar svenska landsbygder mest just nu – att så många som inte bor på landsbygderna vill investera i skog.
Det stora intresset för att investera i skog förändrar också livsvillkoren i kommuner som Kinda och Ydre. När gårdar inte längre köps för att bebos och brukas av sina ägare, utan som kapitalplaceringar, ändras prioriteringarna. Åkrar och beten kan ofta planteras igen med gran. Bostadshus och ladugårdar säljs i bästa fall till någon annan eller så rivs byggnaderna. För mycket som en bofast familj behöver för att driva lantbruk eller ta emot besökare är ointressant för någon som bara vill åt skogen.
Den här utvecklingen stöper om landsbygderna – och förändrar livsvillkoren i grunden i många bygder. För kommunen innebär omvandlingen av gårdarna färre invånare, färre arbetstillfällen och minskat skatteunderlag. Det innebär även minskat underlag för skolor, busslinjer och annan samhällsservice.
På det här viset försvinner den levande landsbygden. Skogen tar över.
Så när mäklaren i samband med försäljningen av Öknehult säger det som alla i lantbruksnäringen vet – att många i dag köper en gård för att komma över skogen – så kan det fånga framtiden lika mycket som Järn-Johns satsning på besöksnäring.