Nästa år är det val, och mycket tyder på att Sverige kommer att få ett kraftigt förändrat politiskt landskap. För Stefan Löfven (S) och Socialdemokraterna finns anledning att oroa sig över utvecklingen. I den senaste opinionsundersökningen från SVT/Novus backar de till 23,8 procent. Troligtvis är det den exceptionellt inkompetenta hanteringen av regeringskrisen i början av sommaren i kombination med den våg av gängvåld som sköljt över Sverige de senaste veckorna som fått väljarna att lämna.
Dessutom hamnar två av Socialdemokraternas potentiella stödpartier, Liberalerna och Miljöpartiet, under fyraprocentsspärren. Det innebär att de skulle åka ut ur riksdagen, och som ett resultat av detta inte längre kunna ingå i ett regeringsunderlag nästa mandatperiod.
Vänsterpartiet däremot går kraftigt framåt och får hela 13,3 procent av rösterna. Skulle det hålla i sig till valet är det historiskt höga siffror, till och med högre än rekordåret 1998 då de fick 12 procent i riksdagsvalet. Det är ingen tvekan om att Nooshi Dadgostars (V) raka och principfasta hållning i sommarens regeringskris ligger bakom partiets framgångar i opinionen. Hon gav vänsterväljarna vad de länge velat ha – en partiledare som företräder vänsterpolitik.
För Socialdemokraterna innebär detta dubbel huvudbry. Står sig opinionstrenden fram till valet kommer de endast att ha två partiet som de kan försöka bilda en regering med eller med stöd av – Centerpartiet och Vänsterpartiet. Och de behöver båda.
Problemet är att Vänstern och Centern aldrig kommer att vara överens med varandra. Dadgostar har gjort klart att en regering som vill ha hennes partis röster måste förbinda sig att driva vänsterpolitik. Hon har markerat tydligt mot bland annat marknadshyror, en viktig profilfråga för Centern. Annie Lööf (C) å sin sida har varit tydlig med att hon inte kommer att medverka till att ge Vänsterpartiet något inflytande över regeringsmakten.
Hur Löfven än vänder sig kommer han att ha svårt att bilda regering nästa år om valresultatet motsvarar denna senaste väljarbarometer. Och även om han skulle lyckas med konststycket att förena Vänstern och Center i en kompromiss är det inte säkert att mandaten räcker till. I SVT/Novus undersökning är den andra sidan med Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna större. Dessutom är de mer samkörda politiskt. På många sätt ett mer trovärdigt regeringsalternativ än den oheliga blandningen av storstadsnyliberalism och socialism som en eventuellt S/C/V-regering skulle kunna erbjuda.