I våras kom utredningen med det nästan fyndiga namnet – ”Skatt på modet” – men mindre fyndiga förslaget om skatt på skadliga kemikalier i kläder och skor. Efter att remissrundan nu är avslutad kan det konstateras att förslaget sågas, och inte bara av näringslivet. Men trots det tog sig regeringen friheten att redan innan remissrundan var slut skriva in skatten i budgetpropositionen, med avsikten att den ska börja gälla 2022.
Problemet är inte att regeringen och stödpartierna Centern och Liberalerna vill motverka skadliga kemikalier i kläder, vilket finns med i januariöverenskommelsen. Men utredningens förslag på skatt kommer att slå mot betydligt mer än kemikalierna.
Tanken är att en skatt på 40 kronor per kilo kläder eller skor ska tas ut. Den vars kläder innehåller mindre eller helt saknar skadliga kemikalier kan få göra avdrag på upp till 95 procent av skatten, men inte mer än så. För företag som helt följer regeringens riktning blir det alltså ändå en straffskatt på två kronor per kilo kläder, plus en hel del extra administrationskostnader för att uppvisa att de har rätt till avdraget.
Skatteförslaget bryter därmed mot en av de grundläggande principerna för styrmedel – det måste finnas alternativ för att göra rätt och undkomma skatten. Helst ska det också finnas ett behov av den. Utredningen missar dock båda dessa kriterier.
En kraftigt övervägande andel av alla kläder och skor i Sverige är redan i dag fria från kemikalierna. Men trots det finns ingen möjlighet för företag att undkomma en straffbeskattning, med enda tröst att ett fåtal andra får betala ännu mer.
Utredningen hävdar att det är rimligt att inte helt kunna undkomma skatten eftersom alla kläder fortfarande kommer att innehålla rester av de skadliga kemikalierna från tillverkningskedjan. Men detta är något som de svenska företagen inte direkt kan påverka, och även om de skulle göra det undkommer de inte skatten.
Dessutom menar arbetsgivarorganisationen Svensk Handel i sitt remissvar att företagen kommer att ha mindre resurser över till hållbarhetsarbete i andra länder, eftersom en stor del av den budgeten måste läggas på att administrera skatteavdragen.
De märkliga incitamenten i skatteförslaget stannar dessvärre inte där. Utredningen bedömer att så kallad re-design, det vill säga avlagda textilier som ändras om och säljs på nytt, också ska omfattas av skatten. Det visar sig att utredningsnamnet var det enda riktigt träffsäkra med förslaget. Detta är inte en skatt på kemikalier, utan en skatt på mode.