På enbart åtta år har Sverige gått från världens ledande digitaliseringsnation till en i mängden – eller från första plats till elfte i det välrenommerade ICT Development Indexet. Inte heller industriproduktionen imponerar. Den har ökat dubbelt så snabbt i Österrike och en och en halv gånger så snabbt i Tyskland jämfört med Sverige.
Under en internationell högkonjunktur, hittills pådriven av en renässans för byggande, märks eftersläpningen inte direkt. Men Stefan Löfvens tidigare retorik om att nyindustrialisera Sverige förblev en hägring. Varför? Många svenska företag är duktiga på systematisk och stegvis innovation. Men andra har sprungit ifrån. Världens högst värderade bolag är numera sådana som Google, Amazon och Apple som har tekniksprång som arbetsmetod.
Även inom sjukvård, äldreomsorg och skola hägrar innovationer som skulle kunna förpassa korridorspatienter och sjuksköterskebrist till historien. Dessa välfärdsvinsterna hämtas inte hem om för många skyndar sakta. Vad göra? I en ny forskningsrapport för Konkurrensverket visar jag och Catharina Barkman att Sverige hittills ratat den mest lovande hävstången. Såväl privata som offentliga finansiärer i USA siktar sedan 20 år tillbaka på ambitiösa tekniksprång.
Verktyget för det kallas ”Grand Challenge”-tävlingar. Där definieras stora utmaningar som väntar på lösning. Den som lyckas först kan vinna rejäla prissummor. Till skillnad från vanliga forskningsanslag utgår ersättning bara till den som faktiskt uppnår resultat. Den amerikanska försvarsmyndigheten, DARPA, har använt metoden för att locka fram såväl helautomatiserade fabriker som tekniken som gjort självstyrande bilar möjlig, och mycket annat.
Resultaten har varit så lyckade att amerikanska myndigheter för tillfället genomför 800 tävlingar som annonseras på Challenge.com. Därtill kommer åtskilliga privatfinansierade Grand Challenges. I Sverige förekommer innovationspriser som ges för tidigare bragder, men inget som målinriktat styr mot innovationssprång. En bromskloss har varit osäkerhet om vad EU:s statsstödsregler tillåter. I vår rapport beskrivs olika lagliga alternativ. Såväl Storbritannien som EU själv har infört omfattande Grand Challenges, till exempel ett Longitude Prize för ny antibiotika mot resistenta bakterier.
Att sektorsmyndigheter engagerar sig i tekniksprångstävlingar är också ett styrinstrument som flyttar deras interna fokus mot innovationer som skapar stort samhällsekonomiskt värde.
Räkna dock med motstånd. Universitet och högskolor presterar idag inte som innovationsmotorer. Enligt en tidigare studie från Reforminstitutet står universiteten enbart för 20 procent av banbrytande uppfinningar i Sverige. Betydligt mer, en tredjedel, kommer från helt fristående uppfinnare, som får ytterst lite uppmuntran av dagens innovationspolitik, men kan bli mycket framgångsrika deltagare i Grand Challenge tävlingar.
Samtidigt anställer universiteten idag stora grupper och är kraftfulla politiska påtryckare för att bevara sina forskningsanslag ograverade. Även många universitetsforskare skulle dock i slutändan vinna på att belönas för tekniksprång i stället för att begravas i innovationsbyråkratier.