Brottsförebyggande rådet publicerade nyligen en rapport om den upplevda otryggheten i Sveriges kommuner. Den generella trenden är att befolkningen i större städer känner sig mer otrygga än personer på mindre orter och på landsbygden.
I länets största städer Linköping och Norrköping uppger så många som en fjärdedel respektive en tredjedel av invånarna att de känner sig mycket eller ganska otrygga i sitt bostadsområde på kvällarna. I Vadstena och Söderköping är motsvarande andelar 13 respektive 17 procent.
Den upplevda otryggheten skiljer sig inte bara mellan kommuner utan även mellan befolkningsgrupper. Några av faktorerna som påverkar människors känsla av otrygghet är kön och ålder.
Kvinnor känner sig mer utsatta än män. Enligt rapporten är risken för att känna sig otrygg nästan dubbelt så hög för kvinnor. Så många som 10 procent av de tillfrågade kvinnorna uppgav att de inte går ut alls i sitt bostadsområde om kvällarna. Motsvarande siffra för männen är 2 procent. Rädslan för att bli utsatt för ett brott inskränker alltså var tionde kvinnas frihet i vardagen.
Tyvärr är rädslan befogad. Fler kvinnor än män anmäler att de blivit utsatta för trakasserier eller sexuellt våld, till exempel. Enligt statistik från Brottsförebyggande rådet uppgav 9,4 procent av kvinnor i åldern 16–84 år att de blivit utsatta för någon typ av sexualbrott under 2019. Motsvarande siffra för männen är 1,4 procent.
Även ålder påverkar trygghetskänslan. Personer i ålderskategorin 65-84 löper till exempel större risk för att känna sig otrygga. Troligtvis beror detta på en upplevd, ibland även verklig, sårbarhet hos dessa båda grupper. Just sexualbrott skapar en särskild utsatthet hos offren eftersom de kränker den personliga integriteten. Att någon angriper ens kropp orsakar ett mycket större känslomässigt trauma än att bli rånad på ett föremål.
Dessutom har kvinnor och äldre ofta svårare att försvara sig mot ett angrepp, och i synnerhet äldre personer kan även ha svårare att återhämta sig fysiskt om de blivit skadade. Konsekvensen av att bli utsatt för ett brott blir därför allvarligare för dessa grupper, och således även deras känsla av otrygghet.
Enligt Brottsförebyggande rådet är detta ett återkommande mönster i trygghetsundersökningar. Personer som har svårare att försvara sig vid eller återhämta sig efter ett brott är också mer rädda för att bli utsatta. Något skaver i detta. Är det inte rättsstatens uppgift att skydda de utsatta? Självklart ska även kvinnor och äldre våga gå ut om kvällarna.