Är polisen som garant för allmänhetens säkerhet på väg att bli ett minne blott och istället ersättas av privata alternativ? Tydliga tecken pekar på en sådan utveckling.
Ökad brottslighet och polisens bristande resurser, både i form av personal och budgetmedel, har lett till att framförallt kommunerna har börjat lägga alltmer pengar på bevakningstjänster. 2016 hamnade kommunernas och landstingens sammanlagda nota för detta på 1,6 miljarder kronor.
För kommunerna är det en ökning med nära 50 procent bara sedan 2014.
Exemplen på grannar som går ihop och delar på kostnaden för att väktare ska patrullera bostadsområdet och säkra tryggheten blir fler och fler. Likaså att företag tar på sig att bekosta motsvarande inte bara för den egna butiken utan för ett större område.
Bara under 2018 har det bland annat rapporterats om en Ica-butik i Sätra, söder om Stockholm, som har fått tillstånd att anställa en egen säkerhetsvakt. Entreprenören Torsten Jansson, grundare av New Wave Group, som har å sin sida sett till att Kosta, i Lessebo kommun, kommer att vara säkert. En vaktstyrka om åtta hel- och deltidstjänster, varv två med hund, samt fyra bilar kommer att förse Kosta med dygnet runt-bevakning.
Detta är ett svar på statens oförmåga att tillförsäkra en fungerande polismakt, vilket har hänt tidigare i historien och på många platser. I USA finns exempelvis privata järnvägspoliser. Detta går tillbaka till tiden för den västliga expansionen då polisen inte hade resurser att upprätthålla säkerheten mellan städerna. Privata företag fyllde då gapet, varav den mest kända är detektivfirman Pinkerton.
Även i Sverige har vi haft privata polisstyrkor.
Uppsala universitet tillförsäkrades vid grundandet egen jurisdiktion. Rektor hade domsmakt över alla som var knutna till lärosätet, från studenter och professorer till deras tjänstefolk. För att upprätthålla ordningen hade universitetet en egen vaktkår för polisiär kontroll. De sista resterna av detta system försvann så sent som i början av 1900-talet. Kanske är det nu dit vi är på väg tillbaka.
I London erbjuder företag som My Local Bobby och TM Eye privata polislösningar. De patrullerar, eskorterar kunderna när de känner sig otrygga, griper brottslingar och ser till att de åtalas och hamnar i brottsregistret. De drivs ofta av före detta poliser.
I Sverige kan antalet poliser som på senare år och med ännu bibehållen yrkeskunskap lämnat yrket räknas i tusental. Därtill är polisens möjligheter att tillfredsställa medborgarnas och företagens behov av trygg- och säkerhet närmast obefintliga. Alla tecken talar för en utveckling liknande den i London.
Staten, i form av våra ledande politiker, måste bestämma sig för om den är villig att avsätta resurser för att upprätthålla den inre säkerheten, och att göra de avkall på andra håll som detta kräver. Om inte står alternativen mellan en privat men reglerad polismarknad och regelrätta medborgargarden och pöbeljustis.
Människor kommer aldrig att acceptera total utsatthet.