Idag presenterade Socialdemokraternas partistyrelse sina välfärdsförslag till S-kongressen i november. Det vilar en stark aura av Socialdemokraterna classic över dem. Fokus ligger på att begränsa vinstuttag och därmed även privata initiativ i välfärdssektorn. Både kommunikation och innehåll varslar om en tydlig positionsförflyttning vänsterut för Socialdemokraterna.
Det är på många sätt en logisk manöver. Dels behöver de säkra Vänsterpartiets stöd för att ha en chans att bilda regering efter nästa val. Dels krattar de manegen inför Magdalena Anderssons tillträde som ny partiledare. Hon har en tydlig vänsterprofil och har bland annat varit sammankallande för partiets arbetsgrupp för fördelningspolitik för jämlikhet och rättvisa, som i sin underlagsrapport slog fast att vinstintresse är ett demokratiskt problem.
Det finns även stöd i väljaropinionen för vinstbegränsningar i välfärden. En Novusundersökning som utfördes i maj på uppdrag av vänstertankesmedjan Katalys visade att hälften av alla socialdemokratiska väljare är positiva till vinstbegränsningar och beredda att byta parti på grund av frågan. Än mer intressant är att en fjärdedel av Centerpartiets väljare uppgav samma sak. Det finns således förutsättningar för Socialdemokraterna att locka över mer vänstersinnade centerväljare.
I Socialdemokraternas verklighet står huvudkonflikten mellan det goda – välfärden – och det onda – marknaden. Vill man som väljare ha trygg vård och bra skola eller att någon annan skor sig på ens skattepengar? Det är klassisk vänsterretorik som traderar i skuld och skam. Att den bygger på en falsk dikotomi spelar mindre roll när självaste civilminister Lena Micko (S) på en presskonferens meddelar att ”den som accepterar stora klyftor mellan vuxna accepterar i praktiken också stora klyftor mellan barn”. Det är svårt att värja sig mot känslor med logik.
Mest anmärkningsvärt är Socialdemokraternas användning av ordet samhälle när de egentligen menar staten. Micko förklarade förslagen på vinstbegränsningar i välfärden med att ”samhället tar tillbaka kontrollen över utvecklingen av skolan, vården och omsorgen”. Men privata företag är också en del av samhället, liksom oppositionspartier, tankesmedjor och väljare som inte delar deras uppfattning.
Socialdemokraterna försöker förskjuta gränserna mellan stat och samhälle i väljarnas medvetande, för om samhället blir synonymt med en socialdemokratisk regering utökas helt plötsligt deras ansvarsområden och befogenheter. Det är en farlig retorik som oppositionen behöver bemöta med full kraft.