Möjligheten att i särskilda fall bli antagen till en högskoleutbildning utan behörighet är lite för särskild, enligt regeringen. Lärosätena ska därför framöver tvingas använda ett standardiserat prov för antagning genom så kallad reell kompetens. Regeringen utgår från att betydligt fler personer utan högskolebehörighet både vill och kan studera vid en högre utbildning.

Att det finns personer som saknar behörighet men som ändå är kompetenta nog att studera på högskolenivå är det ingen tvekan om. Det kan till exempel vara de som för årtionden sedan fick en kortare gymnasieutbildning, men som genom sitt yrkesliv skaffat både kompetens inom sitt område och allmän kunskap om svenska, engelska och matematik.

Visst är det rimligt att dessa personer ska kunna komma in på en högre utbildning – i särskilda fall. Det handlar trots allt om utbildningar som kräver akademiska färdigheter för att läsa litteratur och skriva uppsatser. Om en student inte klarar det riskerar det att drabba andra studenter och kvaliteten på utbildningen.

Landets lärosäten ser i dag också till att testa och anta personer som söker med reell kompetens. Hur många som antas kan bero på hur många lediga platser som finns på utbildningarna, eller hur mycket resurser lärosätet kan avsätta för att testa en person som åberopar reell kompetens.

Värt att notera är att många som söker inte uppfyller kraven. Av 70 sökande till hösten 2019 antogs exempelvis 2 på reell kompetens till Örebro universitet, och till Karlstad universitet var motsvarande siffra 17 antagna av 91 sökande. Lärosätena måste alltså lägga resurser på att testa personer utanför det ordinarie systemet, varav en stor del inte har de kunskaper som krävs.

Ändå vill alltså regeringen att högskolorna ska testa fler på reell kompetens. Därför ska ett nationellt standardiserat prov finnas senast 2025. Undantagen – antagning via reell kompetens – ska bli fler.

Ett standardiserat prov kan visserligen spara en del resurser för lärosätena i antagningsprocessen. Men problemet är att den reella kompetensen är specifik för varje person och den utbildning som antagningen gäller. Det blir därför svårt att standardisera ett sådant prov, utan att lärosätena ändå måste komplettera det med fler tester.

Att utvidga antagningen via reell kompetens går dock hand i hand med den socialdemokratiska uppfattningen att alla kan och bör fösas in i akademin. Alla ska alltid ges en andra och en tredje chans till högre utbildning, och gärna via genvägar. För den som faktiskt vill byta bana mitt i livet är det rimligt. Men att många på grund av det slarvar bort sin första chans – grundskolan och gymnasiet – är ett enormt slöseri. Både för personerna själva och för samhället.