Riksbanken höjer styrräntan med en procent. Det är den största enskilda höjningen sedan inflationsmålet infördes 1993. En höjning som beräknas följas av ännu fler, och som kommer göra livet svårt för många. Primärt de med lån på hus och fordon, men i förlängningen hela samhället.
Normalt sett har höjd styrränta haft en funktion när det gäller att hålla nere inflationen. När det gått bra, pengarna rullat, lönerna ökat och människor konsumerat rejält och pengarna då minskat i värde har höjd styrränta kylt ner. I dag är läget helt annorlunda. Tidigare har inflationen som sagt drivits av att samhället rullat på bra, löneökningar och inte sällan en konsumtion högre upp i behovstrappan. Lyxkonsumtion är ofta fel ord, men i alla fall en konsumtion det är lättare att avstå från.
Idag drivs inflationen av det längst ner i behovstrappan. Energi och mat, och nu även boende. Det är inget människor kan välja bort. Det finns alltså inget att kyla av. Det finns ingen skenande pengarullning och stigande löner som måste bromsas. Tvärtom. Arbetsmarknadens inflationsförväntningar ligger på två procent. Lönerna förväntas öka med knappt tre procent i år. Arbetslösheten är cirka sju procent hög. Att kyla av nu blir en kalldusch. En inte bara onödig, utan kontraproduktiv sådan.
Att Riksbanken vill hålla nere inflationen beror på att den äter upp hushållens köpkraft, men det Riksbanken med sin räntehöjning gör är just att kraftigt urholka hushållens köpkraft. Vi ska därtill minnas att den största risken för en långsiktig inflationsspiral, alltså inte en topp skapad av energikrisen, är löner som ökar mer än produktivitetsökningen.
Med de höjda levnadskostnader Riksbanken skapar kommer obönhörligen krav på högre löner. Det är inte säkert att systemet med industrin som sätter ett märke består, utan att icke exportberoende fack bryter sig loss och kräver mer än industrin kan ge.
Riksbanken eldar alltså på vad den påstår sig bekämpa. Och det är inte bara inflationen. När politiken måste införa högkostnadsskydd för elen för att undvika ekonomisk kollaps, då förvärrar Riksbanken krisen genom att chockhöja räntan.
Lägg därtill att inflationen beräknas tolv månader tillbaka. Risken är att vi med bättre fyllda gaslager i Europa och en kärnreaktor som inte längre är trasig kommer få deflation när vi under augusti månad nästa år jämför med årets siffror. Ska Riksbanken trots ett bättre läge för hushåll och företag sänka till minusränta då?
Det är inte rimligt att Riksbanken isolerar sig från resten av samhället, inte sätter sig in i de siffror den beslutar utifrån och inte tänker längre än näsan räcker. Riksbanken måste titta på fler parametrar än bara sitt inflationsmål och sluta se höjd styrränta som det enda verktyget för att bekämpa inflationen.